Sommarens ljus håller sakta på att överge Jämtland och Vera Bergström kämpar med att leva upp till de förväntningar som sambolivet innebär. När hon får ett mordfall att bevaka för Jämtlandspostens räkning är det ett närmast välkommet avbrott. Den kända modedesignern Ewa Åkermans fall från fjärde våningen på hotell Copperhill i Åre har potential att bli en riksnyhet.
Kort därefter sprängs en socialarbetare till döds i sin eka ute på en sjö. De till synes orelaterade dödsfallen förbryllar polisen, men Vera börjar granska händelserna ur andra perspektiv och anar snart ett mönster. Spåren leder längre bort än hon kunnat föreställa sig, till en kärna av djupt rotat hat.
Samtidigt pågår en kartläggning av ödehus i länet. Psykologen Mikael Nyman i Östersund får en förfrågan om att sälja sitt föräldrahem i Frostviken, men det är först när polisen kontaktar honom om en krossad ruta som han åker upp till sin stuga. Väl på plats hittar han en svårt skadad kvinna. Vem är hon, och vad gör hon där?
Ja, jag är väldigt förtjust i Vera och tycker att den här boken, liksom de tidigare, är spännande, välskriven, oförutsägbar. Möjligen kan jag nu tycka att Thomas faktiskt är liiiite för bra för att vara sann (seriöst, Vera? Hur svårt är det att sätta i en ny toarulle eller plocka upp sina smutsiga kläder?) och att hans tålamod med Veras minst sagt svajiga humör gränsar till osannolikt, och jag tycker också det är osannolikt att Vera så snabbt anammar yoga som sin grej trots att hon är så skeptisk (eller så är jag bara sur för att jag inte lyckades göra yoga till min grej TROTS att jag ville det och gjorde 30-dagarsutmaning och allt). Men det är ju småsaker i sammanhanget. Den här boken får fem solhälsningar av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar