Hälsningar från Danmark pt 2

Så är jag då äntligen hemma från min femdagarsturné i Danmark och ingen är väl gladare än jag idag. Det har varit 50/50 kul/utmattande. Kul att träffa kollegor och HYGGE SIG. Utmattande att låtsas vara 100 % social och extrovert snudd på 24/7 när den verkliga procentsatsen är cirka 0. Så här har min vecka varit: 

I måndags inledde jag med HOTELLFRUKOSTEN som erbjöd både Gammeldansk och Jägermeister som en "ögonöppnare". Inget att höja på ögonbrynen åt tydligen (fast det gjorde jag) och inget jag var sugen på, så det var ju tur det fanns annat också, hehe. Blev sedan upphämtad av min chef för vidare färd mot danska jobbet som ligger långt bort från all ära och redlighet. Under dagen hörde mina två norska kollegor, som skulle ansluta på tisdagen, av sig och föreslog gemensam middag på hotellet på kvällen, vilket gjorde att tiden till promenad och träning blev rätt begränsad (eftersom man låtsas vara 100 % social och extrovert och därför svarar VAD TREVLIGT istället för att hänvisa till sin egen högst privata agenda som inte inkluderar umgänge med andra människor), men lyckades få till ett kort träningspass och en runda på drygt 5 kilometer innan den svensk-norska unionen strålade samman. Maten var helt ärligt sådär, men jaja, jobbet betalar och man blev ju mätt.

På tisdagen gick jag upp tidigt och gick PÅ TUR innan hotellfrukost och färd till jobbet. På kvällen var det julfest med några av de danska kollegorna, fast det var egentligen bara att vi åt middag tillsammans. Ej julmat, vilket istället var kvällens samtalsämne: vad man äter till jul i respektive länder/regioner. Sen lunkade vi tillbaka till hotellet. Onsdagen var i stort sett en repris av tisdagen, minus julfesten men plus glögg och aebleskiver i den danska kantinen. Jag och de norska kollegorna gick till samma restaurang där vi varit på tisdagen och åt på kvällen. Innan dess fanns det faktiskt tid till en promenad värd namnet. Hade en plan om att gå förbi en lokal ridklubb och eventuellt kika in, men det visade sig att det inte fanns någon gångväg där jag trodde man kunde gå, det var bara för bilister och skulle jag ta mig dit via nån annan väg så skulle det bli himla långt och då kan man inte ha en tid att passa, vilket jag ju hade. Så det får bli en annan gång. Promenaden var ändå trevlig. Inne i centrum är det väldigt fint med kullerstensgator och korsvirkeshus och så vidare, men nu gick jag lite mer mot ytterområdena för det kan ju vara kul att se hur vanligt fölk bor också. 
Sen var det middag och det kändes som att hela stan var på festhumör (utom svensk-norska unionen som blir förfärligt trötta av att lyssna på danska hela dagarna), för det tjoades och tjimmades och dracks rejält i lokalen och det gick knappt att höra vad man sa. Maten var god men ljudnivån snudd på outhärdlig. Sen visade det sig att delar av sällskapen fortsatte festen på en bar mitt emot hotellet, så möjligheten till stillhet och ro var ju därmed utesluten, eftersom nämnda sällskap tillbringade merparten av kvällen utanför baren, rökandes och fylleskrålandes. Väcktes sedan mitt i natten av att någon gick i hotellkorridoren och pratade högt i telefon. Alltså folk som inte har vett att HOLDE KAEFT när de passerar en massa rum vid den tidspunkt där folk med största sannolikhet ligger och sover borde ha stryk. 

Torsdagen var bara halvdag, för smarta jag hade tiggt lift av de norska kollegorna som hade hyrbil och skulle till LUFTHAVNEN. Fast om det var så smart vete katten. Vi befann oss på södra Fyn, och dörifrån till Kastrup tar det cirka två och en halv timme, och planen var att vi skulle lämna hotellet klockan 12.00 SHARP för att det skulle vara gott om tid att tanka, lämna tillbaks hyrbil etc för att de norksa kollegorna i godan ro skulle kunna ta sitt flyg klockan 17.00. Att lämna hotellet klockan 12.00 SHARP var väl ungefär det enda som lyckades för när vi kört några mil så fladdrade det upp en avisering på hyrbilens gps-skärm att bron över Stora Bält var stängd p g a blåst. Vi kunde  ju inte likt Karl X Gustaf tåga över isen, så vi fick vända och köra det som vi först bara trodde var en omväg men som visade sig inkludera en himla FÄRJETUR på 45 minuter som vi absolut inte hade räknat med.  Tur att den norska kollegan bakom ratten var lugnet själv, i alla fall utåt sett, själv misstänker jag att jag hade brutit ihop och börjat hyperventilera av stress, och då hade jag ju inte ens en specifik tid att passa utan det värsta som kunde hända mig var att jag fick vänta en timme på nästa tåg, vilket ju inte på något vis ligger i samma härad som att missa ett flyg. Så hamnade vi på Lolland, och det var ju en ny erfarenhet. Sniglade fram på långsamma 70-vägar vad som kändes som i en evighet innan det äntligen vankades motorväg och skyltar mot Köpenhamn. Vi sladdade in på hyrbilsparkeringen klockan 15.53, lämnade tillbaks en otankad bil och spurtade sedan mot busshållplatsen som tog oss till terminalerna och sedan var det bara att hojta HA EN GOD TUR till de norska kollegornas ryggar när de sprintade mot säkerhetskontrollen. Själv hade jag 45 goda minuter att slå ihjäl innan tåget gick så jag drällde runt i limbot mellan terminal 2 och 3 om inte annat så för att samla ihop dagens stegskörd. Hade i och för sig tagit en morgonpromenad innan frukosten, men sen hade jag bara suttit i möten och i bil resten av dagen. Sen kom tåget som tog mig hela vägen till Ankeborg utan byten någonstans, och sedan tog jag bussen till Nästan-Österlen och var hemma strax innan 20.00. Tränade mitt dagliga yinyogapass, duschade och gick och lade mig. 

Nu är det fredag, SKÖNT. Och inte vilken fredag som helst utan fredag innan JULLEDIGHET! Läste på sociala medier förra året att folk blev provocerade när man skrev "julledigheten" i bestämd form som om det vore en mänsklig rättighet och det fattar jag ju att det inte är en självklarhet för alla och envar (och jag kan också förstå att man blir provocerad av den anledningen), men på mitt jobb där vi har lågsäsong på vintern så är det mer regel än undantag att man är ledig från runt vintersolståndet (lite beroende på när julafton infaller) till efter trettonhelgen. Jag har dessutom tagit ledigt även den 7 januari, inte av någon särskild anledning mer än att för att man kan, typ. Funderade faktiskt på att vara lite djärv och ta ledigt hela vecka 2 för är man ledig måndag, tisdag, onsdag kan man ju lika gärna vara ledig två dagar till, men då knackade Luther mig på axeln och sa att någon djävla måtta får det väl ändå vara. 

Idag är sista dagen som jag jobbar ihop med Stefan som jag jobbat med sedan 2003. Förutom att vara en mycket god kollega så är Stefan en av de roligaste människorna jag känner, så det kommer att bli lite tråkigare att gå till jobbet i fortsättningen. Men ja, det är ju så det kommer att vara nu så det är väl bara att tugga i sig.