Igår var en dag när allt gick i ett, och det känns som att varje dag kommer att vara det fram till den 19 december så det gäller att hänga i. Jobbade, åkte hem, gick en promenad, tränade ett Vibespass, gjorde fotrehab och yinyoga. Sedan hade jag 55 minuter på mig att äta kvällsmat och spela dagens Ordel, svenska varianten av Wordle samt läsa lite i mitt mycket strikta lässchema. Det hann jag med, sedan var det dags att åka till stallet. På måndagarna brukar jag ändå komma från stallet hyfsat tidigt eftersom jag brukar rida Älskling och hon oftast går lektionen efter. Men nu hade jag Köttbullen och hon går i princip aldrig lektionen efter, eftersom hon i regel har gått någon barnlektion tidigare på kvällen. Och hon var jättesvettig efter lektionen, så det tog lite tid att ta hand om henne. Svampa av och lägga på täcke och greja. Sedan blev jag och S såklart stående en stund på stallbacken och snackade så jag var inte hemma förrän 21.15. Tog ut hundarna, duschade, gick och lade mig i Flickrummet™ eftersom min man är förkyld. Tyckte själv jag kände lite i halsen, men intalade mig att det var inbillning.
Känner fortfarande av "någonting" i halsen, så nu har jag tagit en ingefära-och-chili-shot och sprayat med ColdZyme och hoppas på det bästa. När jag körde till jobbet i morse så var vägen avstängd på grund av en lastbilsolycka. Fick köra en omväg som blev en ännu längre omväg pga att jag satt och kollade efter en sån där orange omledningsskylt och svängde därför inte av där jag borde ha svängt av för att komma tillbaks till vanliga vägen igen. Jag kunde i och för sig ha vänt, men nu gjorde jag inte det för man kommer fram på den vägen jag körde också, men jag blev några minuter sen till jobbet. Men det är ju inte som att någon sitter där och väntar.
Hade fått ett mail från min chef där det nu äääääntligen har gått igenom att ordet "laboratory manager" ska tas bort från min jobbtitel. Har ju gnölat om det i evigheter för att a. jag aldrig har velat vara någon "laboratory manager" och när min dåvarande högsta chef sa det så trodde jag det var ett erbjudande som jag skulle tacka ja eller nej till, men i hans värld var det redan bestämt och han var bara vänlig nog att informera mig om det, samt b. jag tycker att ens jobbtitel ska spegla det man gör, och de senaste åren har jag ägnat kanske högst 5 % åt laboratoriearbete, resten av tiden åt annat, och när jag ska samverka med andra människor rörande "annat" kan det ibland bli väldigt konstigt när jag som laboratoriechef ber folk om både det ena och det andra som inte har det minsta med laboratorium att göra, plus att när man väl ÄR det, om än ofrivilligt, så förväntar sig folk att man ska lösa både det ena och det andra.
Men nu har jag ju snart inte ens ett laboratorium. På fredag ska vi ha vår traditionella labbglögg, hela grejen med labbglöggen är att glöggen värms med hjälp av labbutrustningen, annars är det bara en vanlig ståfika med lussekatter och pepparkakor. Delar av labbet har ju redan monterats ner, men det sista ska inte skickas förrän nästa vecka och det påstås att transportbokningen avsiktligt har fördröjts p g a ovan nämnda labbglögg (som ligger som en stående inbjudan i kalendern på Luciadagen eller fredagen innan om den 13 december är en lördag eller söndag). Och sen är labbet, bortsett från ett litet rum där det ska göras några analyser för lilla produktionslinjen nästa år, bara tomma lokaler. Där jag kommer att sitta helt själv från och med nästa år. Det sistnämnda gör väl ingenting bortsett från att jag kommer att sakna möjligheten till dagligt snicksnack med Stefan, som jag har jobbat ihop med sedan 2003 och som är en av de roligaste människorna jag känner. Såklart kan man ju försöka fortsätta umgås ändå, men det blir ju inte riktigt samma sak när man inte längre träffas naturligt varje dag. Men det är som det är, inte mycket man kan göra åt saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar