Målbild just nu: långhelgen som blir runt 1 maj som är på en måndag och jag har då varit fiffig och även tagit ledigt på tisdagen. Innan dess: jobbajobbajobba, så in i helvete mycket jobb. Har tusen bollar i luften just nu, jag gillar visserligen att ha mycket att göra men det här är på gränsen till inte roligt eftersom det är så mycket som känns som att det ligger utanför min kontroll. Blö. Men ja, allting kanske bara handlar om att utstråla tre meter kuk. Har ju många manliga kollegor som verkligen inte ger intryck av att ligga sömnlösa fastän de faktiskt inte alls är särskilt bra på det de gör. Själv är jag faktiskt en jävel på att få saker gjorda, men vad hjälper det när man simmar i ett hav av arbetsuppgifter som aldrig verkar ta slut? Ska man vara positiv så är ju i alla fall den ena dagen aldrig den andra lik. En gång i tidernas begynnelse arbetade jag på ett tvätteri, då bestod ens arbetsdagar av att utföra extremt repetitiva arbetsmoment åtta timmar om dagen fem dagar i veckan och hjärnan kunde man lika gärna hänga på en krok i omklädningsrummet för den hade man ingen större nytta av. Saknar verkligen inte det jobbet, men ibland kan jag sakna den där känslan av ansvarslöshet. Att så länge man bara stod på sin plats och, som en dåvarande kollega uttryckte det, var den delen av maskinen som ännu inte var uppfunnen, så var allt frid och fröjd. Man kunde prata och tänka på annat än jobb. Så är det inte riktigt nu, men men.
Igår var det vår i luften! Kom hem, fick sitta kvar i bilen på gårdsplanen hemma för att delta i ett Teamsmöte via min pyttelilla Iphone 5 som var den jobbtelefon jag fick pådyvlad mig. Så här var det: 2018 hade jag en Samsung med kraftiga ålderskrämpor som jobbtelefon och när en kollega skulle beställa en ny telefon så bad jag honom att beställa en åt mig också. Fick då ett så djävla snorkigt svar från IT-avdelningen att det var ju hemskt vad alla i Sverige skulle ha nya telefoner helt plötsligt. Då hade jag haft min Samsung sedan 2013 eller så, så det kändes verkligen inte som att jag hade belastat den budgeten speciellt hårt. Har ju en privat telefon också så jag använder i princip aldrig jobbmobilen till något annat än att prata och eventuellt ta jobbrelaterade bilder med och får extremt sällan samtal så det är ju inte som att jag står och faller med att ha en telefon, men det var principen då. Sen fick jag efter många om och men den här Iphone 5 som de enligt mig säkert hade fiskat upp ur någon elektronikåtervinningstunna. Då passade inte simkortet från min gamla Samsung och då skulle man ju kunna tro att man skulle kunna få ett nytt simkort lite smidigt och lätt va, men se det gick inte för då har vi något himla företagsavtal med Telenor i Sverige och då får bara någon i Sverige beställa simkort och det funkar ju inte när man har en IT-avdelning i Däääänmäääärk. Sagda IT-avdelning tyckte att jag själv kunde klippa till simkortet så det passade, vilket jag vägrade. Slutade med att jag fick skicka min Iphone 5 till Däääääänmäääääärk så IT-nissarna fick fixa till det hela.
Hur som helst, var tvungen att delta på ett Teamsmöte och fick sitta i bilen och skrika till den pyttelilla I-phone 5-skärmen. En rätt så ovärdig situation om ni frågar mig. I vår IT-policy står det att "managers" ska ha en Iphone 14 256 GB. Det har ju bevisligen inte, men orka bry sig.
Kom hem, eller nu hade jag ju varit hemma ett tag men sittandes i bilen och skrikandes i en Iphone 5, men jag kom in, gick ut med hundarna och solen sken och man svettades i tjock jacka. Härligt! Sen tränade jag ett pass pilates och sen var det dags att äta kvällsmat, åka till stallet och tja, det var den måndagen det.
Idag skulle jag egentligen varit med på ett heldagsmöte, men lyckligtvis ringde han som ska leda mötet mig igår och frågade när jag ville vara med, för tydligen behövdes jag bara under ett par timmar. Man tackar, verkligen. Nya möjligheter öppnade plötsligt upp sig, nu kör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar