Bark at the moon

Igår morse när jag kom ner så satt Hilding i hallen och såg rätt ledsen ut och när jag gav honom hans medicin så ville han inte ha den. Han får tabletten tillsammans med en kula torrfoder och i normala fall får man passa fingertopparna så att han inte slukar dom också, för han är en mycket matglad kille som i normala fall  kastar sig över allt ätbart och slukar det med blixtens hastighet. Även det som kanske inte vi bedömer som ätbart, och även om han är eller blir dålig i magen av det. INGET har någonsin fått honom att avstå från ett mål mat, så det här var ju något allvarligt förstod jag ju direkt när jag såg honom nosa på resten av maten och bara ta någon tveksam tugga. Tyckte också att han andades konstigt, liksom ansträngt. Väckte min man för familjerådslag och vi bestämde att han skulle köra till djursjukhusets akutmottagning och hänga på låset när de öppnade. Det visade sig vara hjärtsvikt, så han blev inlagd på stående fot och är fortfarande kvar i skrivande stund. Vi får väl se hur det går, veterinären lät ändå ganska positiv när jag pratade med henne igår och menade på att det finns bra mediciner. Han fyller 11 om några månader, vilket  i och för sig inte är speciellt gammalt för att vara en tax, men han har ju sin grundsjukdom (trombocytopeni) och har dragits med blåsljud på hjärtat i många år (vilket i och för sig är ganska vanligt på tax) och den kombinationen gör att vi inte förväntar oss att han kanske kommer att bli jättegammal. Men han är seg och har ju lurat döden förut, så vi får se hur det här går. Roligt är det i alla fall inte. Det är det värsta med att ha djur, när de blir gamla och/eller sjuka och man eventuellt måste fatta beslut som rör deras livskvalitet och värdighet som strider mot ens egna känslor.