Staden som försvann

Har läst-om Staden som försvann av Stephen King. Förra gången jag läste den var jag kanske...20? När Stephen King skrev den var han 28 år. Det är intressant att läsa de äldre SK-böckerna där karaktärer som NU är typ i min ålder framställs som jättejättegamla, medan de lite mer nutida böckerna inte är riktigt lika kategoriska, skulle jag vilja säga. Hur som helst, detta är handlingen:

Jerusalems Lot i Maine är den typiska amerikanska småstaden. Prydliga vita hus med verandor och välskötta gräsmattor, ett centrum med drugstore och lunchrestauranger. Bondgårdar och små industrier utanför staden.

En sensommardag kör författaren Ben Mears sakta in i staden. Han har vuxit upp där och återvänder nu för att skriva en roman om staden och driva ut barndomens alla spöken. Men så blir det inte, för något håller på att hända med Salems Lot. Märkliga dödsfall inträffar. Ett barn försvinner. Människor börjar uppföra sig konstigt.

En främling har nämligen kommit till staden. En främling med en hemlighet lika gammal som ondskan själv. Salems Lot och dess invånare kommer att drabbas på ett sätt som ingen i vår moderna, rationella värld kan förstå.

När jag var 20-ish och läste den här boken så skrämde den fan ta mig skiten ur mig. Att läsa-om den som 54-åring var inte fullt lika skräckinjagande, meeeeen då var jag också smart och läste den bara på dagtid. När solen sken. Och när jag inte var ensam hemma. För då är man ju ändå relativt "säker". Hehe. Men det är sjukt läskigt och realistiskt fastän man faktiskt borde vara för gammal för vampyrer. Den här boken får fem droppar vigvatten av fem möjliga. Nu måste jag nog läsa om Britta och Silver för att liksom neutralisera. Brr.