En måndag

En måndag och om exakt en vecka och en dag, detvillsäga tisdag nästa vecka, så inträffar revisionen från helvetet. När datum bestämdes var det fortfarande gott om tid, ett bra tag har det fortfarande varit rätt så gott om tid, nu är det verkligen inte gott om tid längre. Det tråkiga för mig är att det som ska revideras nu är saker som påbörjades mellan 2014 och 2016, och då jobbade jag med helt andera saker. De som jobbade med det här på vår site då är inte längre kvar, så jag fick detta ansvarsområde pådyvlat mig för kanske...två år sen? Och det har varit sån röra och exakt alla som varit med i det projektet från start är extremt ostrukturerade. Jag föreslog att vi skulle göra en mapp som hette [PROJEKTETS NAMN] och samla alla dokument där, men det var för jobbigt tyckte alla karlarna. Istället får man, om man vill hitta dokumentationen, leta i tiotusen olika mappar som ligger till synes helt slumpvis utspridda över hela infrasystemet. Vet man vilket år saker hände så kan man få en rimlig ingångsvinkel, men vet man inte det, och det vet ju inte jag eftersom jag inte var med då, så får man treva sig fram i blindo. Sen finns det vissa som sparar publika dokument på sin egen hårddisk och då hittar man dom ändå inte. Frustration är bara förnamnet, kan man väl lugnt säga. 

Har jobbat stenhårt i flera månader med att få ordning på det som rör vår site, och nu har jag någorlunda ordning, men det stämmer ändå inte p g a saker som ligger utanför min kontroll och vi har lite hamnat i moment 22. Har påtalat detta för den som är ytterst ansvarig för projektet, men han bara rycker på axlarna och säger att han inte vet vad han ska göra åt det.  Lätt att säga när man är pragmatisk dansk, kanske, och framför allt när man slipper vara här då revisorn från helvetet kommer. Såatteh, KUL LÄGE. Eller kanske inte. Men det är väl bara att göra som regissören Bo Widerberg sa en gång till skådespelaren Krister Henriksson när den senare var nervös för någonting, "gå in och utstråla tre meter kuk". Så får man se hur långt det räcker. 

I fredags susade jag E4:an norrut och hälsade på min syrra för första gången på 4 år. Har tillbringat helgen där och det var trevligt men nu är jag mentalt utmattad som jag alltid blir av att inte vara hemma. Kom tillbaka igår eftermiddag och då skulle min man (som inte var med) iväg på en konsert, så vi möttes bara i dörren. Jag rensade lite ogräs i trädgården, sedan gick jag in och bakade bröd och lagade middag och tittade ikapp på Robinson. Borde ha tränat eller åtminstone gått en promenad, men orkade ingenting av det. Nu är väl inte det jordens undergång, men ändå. 

Ikväll är det i alla fall ridning! Sen väntar en vecka av all work and no fun och på lördag ska jag gå spårprov med lille Laban. Han är ganska duktig och har utvecklats mycket, men är samtidigt väldigt grön och oerfaren. Det känns som att det kan gå lite hur som helst, men jaja, det är väl bara att gå in och försöka utstråla tre meter kuk där med.