Till stallet istället, v 3 2023

Blev ju ingen ridning i måndags p g a tjänsteresa. För ett tag sen diskuterade jag och en ridkompis i Bästa Måndagsgruppen™ det där med igenridning. Förr var det helt självklart att man skulle rida igen varje missat ridtillfälle, och det lades nog en hel del administration på att få ihop det (fast det var å andra sidan på den tiden när klubben hade en anställd kontorist, visserligen på halvtid och med lönebidrag, men ändå. Lyxen?). Sen har det varit lite olika varianter på igenridning, bland annat "uppsamlingsheat" där det fanns en instruktör som typ sa till vilket varv och i vilken gångart man skulle rida, i övrigt red man självständigt. Eller man fick väl hjälp om det behövdes, men det var alltså inga uttalade övningar och så. Gillade den varianten, men tiden var fredagar 19.30 och det spelar ju inte mig någon roll för jag har ju inget liv, men jag kan ju förstå att det inte var jättekul att vara den instruktören. Under pandemin fick man inte rida igen alls, men nu får man rida igen i någon annan grupp på samma nivå eller lägre, men max två gånger per termin och givet att man avbokar i tid såklart. Det kan jag till viss del köpa, egentligen är ju hela systemet med igenridning lite märkligt för varför ska egentligen ridskolan ansvara för att kompensera för att man missar en lektion? Å andra sidan är det ju rätt dyrt att missa en lektion, så bra att möjligheten finns såklart. Förr sa man till sin ridlärare (ännu längre tillbaks: kontoristen) att man ville rida igen, och så var det ett fasligt bläddrande i pärmar för att hitta en grupp där det fanns plats och så skulle det kollas för vilken dag man red igen och strykas och flyttas runt och ha sig, det måste ha tagit oceaner av tid. Nu får man maila och boka en plats för igenridning, och då blir man erbjuden en dag och tid och om man inte kan då så får man skylla sig själv. Köper det också, tycker det är bättre att personalen håller lektioner och  tar hand om hästarna istället för att hålla på och försöka pussla ihop tider som passar för folk som har tuuuusen järn i elden. I alla fall, vad jag och min ridkompis pratade om var att förr var man så himla noga med att rida igen, men nu har man blivit lite mer "äh, skitsamma". Men ska nog i alla fall försöka ta igen den här missade lektionen, vet att det är gott om plats i den gruppen som min man rider i och det kunde ju vara kul att se hur det går för honom. Slut på lång utläggning om ingenting. 

Gårdagens tema var skänkelvikning. Det är ju inte precis Köttbullens paradgren, och hon var också betydligt tjurigare rent generellt jämfört med förra veckan, men mot slutet kändes hon rätt fin. Övningen var så här: Vända in på diagonalen efter en hörnpassering, skänkelvikning till kvartslinjen, rida rakt fram över en bomserie, skänkelvikning ut till andra hörnan och på andra långsidan så var det en båge med två olika bomserier på böjda spår som skulle travas över. Det var jobbigt, kan jag lova. Sen galopperade vi på volter och minskade volterna, vilket inte heller var a walk in the park för Köttbullen har ju inte så stort register i galoppen utan det är mer ett läge och en hastighet. Blev heller inte bättre av att jag hela tiden hamnade på samma volt som Häxan.  Vet inte om det är att hon har någon krämpa av något slag, men rätt ofta så avbryter hon galoppen och står stilla en liten stund, eller om det är att hon inte kan hålla igång, men det ser ut som att hon bryter av med flit. Rider man på en volt så kan man ju då hålla sig innanför voltspåret, men om man håller på och minskar volten så blir det ju lite kaoz. Dessutom stod det koner och bommar lite varstans, så det var inte helt enkelt att veta vart man skulle ta vägen. Men det gick rätt hyfsat ändå. I galoppen tänkte jag hela tiden mjukglass, mjukglass och tyckte att jag ändå kom ner bättre i sadeln. Men ridlärare V gastade att jag skulle tänka att jag hade en tegelsten i rumpan, så jag får väl försöka få ihop den kombinationen på något sätt. 

Värt att nämna var att jag igår satt upp UTAN PALL. Sedan jag tog upp ridningen igen (var tvungen att kolla hur längesen det var, visade sig vara i februari 2017. Snart 6 år sedan alltså och ett av mina bättre beslut i modern tid) så har otroligt mycket ändrats från hur det var förr. Ska inte gå in i detalj på förr vs nu, men en grej är i alla fall att numera sitter ALLA upp från pall. Förr var det bara gamla tanter som gjorde det, andra förväntades kravla sig upp efter bästa förmåga och det är ju inte så lätt om det är ett halvblod på 170 och man själv bara är 158 centimeter över havet och vig som ett källsorteringssystem.  Så pall är bra, även om det egentligen är för att skona hästarnas ryggar. Nu är jag väl per definition också en gammal tant, men det betyder ju inte att jag vill känna mig som det, vilket jag hade gjort om jag varit den enda som behövt använda pall för att komma upp på hästryggen. Men igår var pallen försvunnen och medan ridlärare V gick på jakt efter den så var det någon vig och långbent ungdom som satt upp själv och då tänkte jag att jag kan väl i alla fall testa...Och upp kom jag. Nu är det ju inte så mycket att yvas över eftersom Köttbullen inte är ett halvblod på 170 utan en maxad C-ponny, men ändå. 

Nästa vecka är det teori, och då ska det tydligen vara någon gemensam teori för måndagsgrupperna eftersom ridlärare I har slutat. Trodde nästa vecka var hennes sista vecka, men tydligen inte. Igår kom det ett mail där det stod att vi ska få ha ridlärare L som ridlärare från och med 1 mars, det blir bra. L brukar ha BOOT CAMP och jag gillar henne som instruktör (dessutom verkar hon ha stor förståelse för att jag vill rida ponny, hehehe). Vem vi ska ha som instruktör i februari är fortfarande lite oklart, men det ger sig väl.