Du kan väl släcka alla lampor för jag finns nånstans i mörkret

Igår var en typisk jobbdag där det kändes som att det ena mötet avlöste det andra och det var generellt ganska mycket KAOZ, men det är man ju så att säga van vid. Hade lite bråttom att komma iväg för jag skulle ju åka till ICA och hämta mina nya matlådor! Hade bokat hämtning mellan 13-16 så det var ju inte på något sätt tight, men för mig handlade det om att komma iväg, hämta upp, komma hem, få ut hundar och sedan komma iväg och rida Lille P innan det blev mörkt, och även om vintersolståndet ligger bakom oss är det ju inte precis så att man förknippar januari med långa ljusa kvällar, eller ens eftermiddagar. Naturligtvis ringde en kollega precis när jag höll på att stänga ner alla program för att kunna lämna min arbetsplats. Svarade (dum som jag var) och så visade det sig att han behövde hjälp med en grej som i och för sig varken var svår eller besvärlig (för mig) men som tog vad som kändes som EVIGHETER, plus att jag fick starta upp allting igen.

Aja, till slut kom jag iväg och vroomade in på ICAs parkering och bort till en särskilt avsedd plats för "varututlämning". Då hade jag först fått ett sms att jag skulle anmäla att jag hade kommit, så det gjorde jag. Sen skulle man knappa in sitt bilnummer och det gjorde jag...och kom sedan på att jag ju hade min mans bil, så då fick jag hoppa ut och titta efter vad det var för nummer för det hade jag ingen som helst aning om. Nu var det ju bara jag som var på utlämningsparkeringen så det hade nog inte spelat någon roll vilket nummer jag hade knappat in, eller i alla fall var det ingen som kollade detta. Det dröjde kanske någon minut och sedan kom det ut en vänlig själ och lämnade över en kasse med matlådor och så fick jag skriva på något mottagningsbevis och sedan var det klart. Otroligt smidigt! 

Susade vidare hem, släppte ut hundarna i trädgården, tog in dom igen, bytte om och åkte till Lille P. Kom hem, tog ut hundarna på promenad och gjorde det stora misstaget att inte byta skor. Av någon anledning fick jag för mig att jag någon gång gått en promenad i mina ridskor och att det hade gått bra. Och så var det kanske, men nu har jag ju skämt bort mina fötter med att gå i badskor på alla promenader värda namnet så de var INTE nöjda med att behöva trängas ihop i en sko som inte designats av Kalle Anka & Co. Så den promenaden var nästan bara jobbig, i alla fall den senare halvan. Kom hem, då var klockan kanske 17.30. Tränade ett pass pilates, duschade, åt kvällsmat, scrollade igenom telefonen lite oinspirerat. Min man satt och kollade på någon Netflixserie, jag hade lust att läsa men hade ingen bra bok på gång. Har tusen reservationer på bibblan men folk läser uppenbarligen otroligt långsamt. Har påbörjat en deckare av Karen Slaughter som jag köpte på loppis, men de första femtio sidorna var rätt sega och dessutom var det otroligt långa kapitel, fanns liksom ingenstans att göra en naturlig paus. Kallt var det också, men det var liksom inte lönt att tända en brasa så istället gick jag och lade mig under mitt duntäcke och läste en hästbok. Hodeladihodeladihoppsanvilkendag. 

Jamen det var väl inte en alldeles tokig tisdag ändå? Idag ska jag till Laserkvinnan på massage efter jobbet. Sen har jag väl inget mer planerat vad jag vet. Ska ta en promenad (med badskor!) och sedan förhoppningsvis ha lite egentid. Tända en brasa och kanske kolla på den sista filmen i min box med Peter Gerdehags guldkorn (för den eventuellt oinvigde: mannen bakom filmer som Hästmannen och Kokvinnorna). Det får väl vara målbilden för idag.