Häromveckan var sotaren här. Efteråt berättade min man att han (sotaren) sagt att vårt hus var för tätt och att det bara var "en tidsfråga" innan det skulle bli svårt att tända i kaminen. Blir lite trött på sotare för alla har olika uppfattning om samma sak. Det finns absolut många hus som är för täta, men vårt är det verkligen inte. Det är byggt 1950 och ventileras enligt självdragsprincipen och det har varken gjorts någon tilläggsisolering eller andra finesser som skulle kunna påverka luftflödet genom huset. Fönstren är vanliga tvåglasfönster och under fönsterbrädorna sitter det någon slags skeva plåtlådor som man kan ha mer eller mindre öppna för att få in luft. Alternativet "helt stängda" finns inte för det går helt enkelt inte. Andra sotare har hyllat och ärat just dessa plåtlådor och menat på att detta är den bästa typen av ventilation och på den tiden var husen också friska och sunda. Så det känns lite konstigt att en annan sotare kommer och säger att huset är för tätt, speciellt som idag när det blåser kuling ute och även inne, känns det som. Får sitta med mössa på mig för att inte frysa när jag sitter hemma och arbetar i denna vindarnas boning, så sorry sotaren but I don't trust you. Tror att mantrat "dagens bostäder är för täta" är något de får lära sig på någon sotarkurs och sen kan vissa inte se skillnad på gamla och nya hus.
Någon annan som jag har slutat lita på är min bilmekaniker. Har anlitat samma firma sedan vi flyttade hit för 12 år sen, på rekommendation av någon tror jag det var. Och han har alltid varit jättetrevlig, och det är han nog fortfarande, men dels tycker jag han har blivit så SATANS dyr och dels tycker jag också att han börjat försöka få en att göra saker som inte behövs, men jag kan ju inget om bilar så säger de att ditt och datt behöver fixas så tror jag på det. Men för 3-4 år sedan påstod han att mina stötdämpare borde bytas och det hade jag säkert sagt ja och amen till om det inte var så att det skulle kosta 15 000 och det tyckte jag var i mastigaste laget för jag hade då aldrig märkt av att det skulle vara något fel på mina stötdämpare. Så den gången sa jag att sorry, men det gör jag den dagen jag får en tvåa på besiktningen. Sen var det väl inte mer med det, men förra besiktningen så fick jag frågan om det var längesen bilen hade varit på service, för bromsarna behövde nog en liten översyn även om de inte var underkända. Och då hade bilen varit på service bara några veckor tidigare OCH jag hade dessutom betalt pengar för någon form av bromsfix. Stötdämpare kan jag rycka på axlarna åt, men bromsar skulle jag aldrig ta lättvindigt på. Så då blev jag sur och raderade sms om att nu var det dags för service, som en annan tonåring. Ska dejta en bilverkstad här i byn istället och hoppas på en lång och varaktig relation med den. Dessutom har min man 10 % rabatt där genom företaget han jobbar på, och det gör ju inte heller ont någonstans.
Igår när jag kom hem fick jag ett ryck och städade i uthuset. Har stört mig i evigheter på att det rent teoretiskt finns en arbetsbänk där, men så har min man (vem annars?) sin vana trogen belamrat golvet framför arbetsbänken med en massa bråte och bös, medan det på själva arbetsbänken bara ligger ett gäng bräder. Flyttade undan bräderna och lyfte upp bråten och böset PÅ arbetsbänken och sköt in ett skåp som tidigare stått FRAMFÖR arbetsbänken men inte gått att öppna p g a bråten och böset, UNDER arbetsbänken så att det nu både går att öppna och stänga och till och med förvara saker I som det är meningen man ska göra (det här låter som de där episoderna med Vera, Ellen och Cecilia i Fem myror är fler än fyra elefanter). Kan ju inte påstå att min man blev överlycklig utan påstod att han nu aldrig skulle hitta någonting, men det där är ju bullshit och enligt mig en typiskt manlig myt om att ingen får röra deras grejer för då hittar de ingenting sen. Min man är nog den första som skriver under på det, men å andra sidan vet jag ingen nu levande människa som tillbringar så mycket tid med att leta efter sina grejer som han så jag köper inte det resonemanget.
Nästa grej jag kommer att göra är att hitta förvaring för bråten och böset som nu ligger PÅ arbetsbänken så att man faktiskt skulle kunna stå där och utföra någon form av arbete, men det hann bli mörkt innan jag kom så långt. Men nu är det väl bara sex veckor kvar innan det vänder? Det ser man ju fram mot.
Fick också ett inomhusryck och städade badrumsskåpet. Det har det varit behov av...ett tag. Plockade ut allt, torkade av hyllor, satte tillbaks drygt hälften. Resten kändes mest som halvfulla gamla flaskor med diverse mystiska lotioner och liniment som passerat bäst-före-datum ungefär samtidigt som Jesus red in i Jerusalem på en åsna och dessa förpassades således till sopor/återvinning. Inklusive åtta tomma deodorantflaskor som min man tydligen inte har kunnat med att slänga. De stod förvisso OVANPÅ badrumsskåpet och tog således inte upp någon plats I detsamma, men ändå. Vad kan man ens använda en tom deodorantflaska till? Och åtta stycken? Detta kommer jag kanske att få reda på när min man kommer hem och upptäcker att de är borta, om han nu gör det (upptäcker alltså, jag förutsätter att han kommer hem). Tror dock att det bara handlar om att han inte tycker att han "är på väg" till köket eller soptunnorna när han står med den tomma deon i handen, alltså ställer han den ovanpå badrumsskåpet "så länge". Han har säkert en tanke att han ska göra det "sen", men det vet ju alla att tråk som man inte tar tag i direkt kan lika gärna dröja ett halvår, eller aldrig bli av. Själv använder jag numera i princip aldrig deodorant. För ett par år sen fick jag något slags (självdiagnosticerat) värmeutslag (?) under ena armen och då slutade jag med deodorant några dagar för att se om det var p g a det, och sedan upptäckte jag att det gjorde absolut ingen som helst skillnad ifråga om svettmängd eller eventuell -lukt hos undertecknad, och då kändes det ju ytterst onödigt att börja med det igen. Drar ett par pliktskyldiga roll nån gång med den befintliga flaskan när andan faller på, men det är väl mest för att den någon gång ska ta slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar