Blev bara två dagar med Lille P förra veckan eftersom jag var sjuk i fredags. När jag kom i söndags så stod han, inte precis vid grinden men en liten bit därifrån. Hagen han går i är rätt så kuperad, och det vanliga har varit att jag har fått knoga backe upp och backe ner för att hämta honom. Det har hänt att han har stått i närheten av grinden tidigare också, men då har han gått därifrån och jag har lik förbannat fått gå och hämta honom. Men igår så stod han inte bara kvar utan kom också självmant fram till mig (och mitt äpple). Det kan ju vara en tillfällighet såklart, men hoppas inte det.
Ridningen har gått lite varierat. I tisdags kändes han lite seg och motvillig, men igår var han pigg. Skritt på lång tygel går bra, skritt på tygel är lite värre för då vill han takta. I traven går det också rätt bra, även om han älgar på som bara den i början. Galopperade ingenting i tisdags eftersom han kändes lite seg, men igår testade jag ett par fattningar och det gick bra.
Ägaren har nu bokat in att hon ska rida honom för tränare om några veckor, spännande. Då ska jag komma dit och titta, det ska bli så intressant att se hur han ser ut med ryttare och jag kan säkert lära mig något av det också. Jag vet ju liksom bara hur han känns att rida, men inte hur han ser ut när han blir riden. Ägaren vill gärna att jag också rider för tränare så verkar den här bra så ska jag med försöka boka upp någon tid. Det är en tjej som var med i samma gäng ponnyungar som min dotter när hon var i den åldern. Även min fd ridlärare Karin hörde till samma gäng, så det är väl bara att hacka i sig att de som i ens sinnesvärld alltid kommer att förbli små barn på B-ponnyer nu är vuxna och kan avsevärt mer än man själv. Hehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar