Hur som helst. Var i affären och hamnade bakom sexpackskvinnan i kön till kassan. Hon hade, förutom sitt sexpack och två lösa Pripps Blå, ett 21-pack ägg som hon stod och vände och vred på. Hon placerade ölen och äggen på bandet vid kassan och sade sedan barskt "Jag vill INTE ha äggen" till kassörskan, ungefär som att det var helt normalt att lägga saker som man inte ämnade att köpa på kassabandet istället för att gå tillbaks med det. Kassörskan hanterade det rutinerat och svarade "Jaha, var det därför du stod och höll på så med det" i en förstående ton. Sexpackskvinnan började omständligt hala upp den ena tjugan efter den andra ur sin plånbok och räckte över dom till kassörskan, men plötsligt avbröt hon sig och frågade "Har jag råd med detta?" och kassörskan (hon måste ju ha träffat på Sexpackskvinnan förr?) svarade lugnande att det hade hon.
Undrar så himla mycket hur tankarna gick där? Alltså, om man är orolig för om pengarna ska räcka till både ägg och öl, varför tar man då det STÖRSTA äggpaketet? Hon kunde väl ha tagit ett sexpack där också? Så himla konstigt. Tänkte att hon kanske var lite...ja, man får väl inte säga efterbliven längre va? men lite sådär eljest dårå (som ju på det hela taget är samma sak men om man paketerar det i gammelsvenska så verkar det tydligen mer legitimt att säga det) men när jag kom ut med mina trista och alkoholfria vardagsvaror så såg jag Sexpackskvinnan hoppa in i en liten fräsig bil och susa iväg från parkeringen. Så uppenbarligen har hon ju klarat av att ta körkort? Eller ja, det vet man ju förvisso inte. Hade en gång i tiden en körkortslös kollega som körde bil för jämnan och var helt obrydd kring det. "Men tänk om polisen stoppar dig" sa vi, men hon bara ryckte på axlarna och frågade vad de skulle göra åt det i så fall, ta ifrån henne körkortet? Så kan man ju också resonera.
Ja, det är i alla fall sånt jag går omkring och grunnar på ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar