Än brinner lågan

Har läst Än brinner lågan av Susanne Fellbrink. Det är en fortsättning på Än klämtar klockan som är en fortsättning på Än klappar hjärtat som i sin tur är en fortsättning på Än sjunger hon inga sånger. Det är nästan så man undrar hur mycket ond bråd död som kan ske i en ständigt superstressad tvåbarnsmorsa och entreprenörs relativa närhet, men det låter sig ändå göras. Handlingen är denna:

Artisten och mångsysslaren Cilla Fallander startar en festvåning i Sundsvall, vilket inte går helt smärtfritt. Förutom problem med illasinnade kockar och okända inkräktare hör hon konstiga ljud inifrån fläktrummet. Men bara på nätterna och bara när hon är ensam kvar. En natt när hon är på väg därifrån gör hon en fruktansvärd upptäckt i en sopcontainer och kastar sig handlöst ut i den kalla vinternatten.

I en annan del av stan hotas den unga Alva av sin manipulerande pojkvän, samtidigt som tvåbarnsmamman Julia har fastnat i ett spelberoende och änkan Milly kämpar för att rädda sin vuxne son ur hans drogmissbruk. De tre kvinnorna möts i Cillas festvåning och en oväntad vänskap uppstår. Deras öden vävs samman och de hamnar i en droghärva där längtan efter pengar ställer allt på sin spets.

Någon kommer att dö.

Förra delen tyckte jag började kännas lite urvattnad, men den här levererade över förväntan. Tycker det är en väldigt bra mix mellan vardagligheter och spänning. Nu misstänkte jag i och för sig vilka the bad guys var rätt långt innan det avslöjades, men det blev ändå en liten twist som jag inte riktigt såg komma. Annars är det som vanligt med Cilla, hon kämpar på med det såkallade livspusslet, ständiga utmaningar (gud vad hon stressar jämt!) och sin svajiga självkänsla (gud vilka taskiga kompisar hon har!, kan ingen SÄGA IFRÅN?). Den här boken får fyra ventilationssystem av fem möjliga.