Det känns som att det har varit en jättelång vecka, men snart är det helg. LÅNGHELG på min ära! Planen är att i eftermiddag och imorgon försöka komma i fas med mina sådder. Kom ju på häromdagen att jag inte sått squash och gurka, kom på igår att jag inte sått bönor heller! Och jag har en hel massa grönkål som behöver planteras ut. Men det är nog snabbt fixat, hoppas jag. På söndag är det spårträning, det räknar jag med kommer att ta exakt hela dagen för det är en sån där "ta igen"-gång om man missat något kurstillfälle, och då brukar det komma alla möjliga slags folk och alla måste vänta tills alla är klara och det är mycket logistik för skogen är stor och sen är det väl alltid någon som villar bort sig. Det är väl lite nackdelen med dom kurserna, att det tar sån tiiiid. Sen kan det såklart också vara väldigt trevligt och socialt när man sitter och väntar och fikar och solen skiner (väljer med flit att inte skriva om alla gånger man suttit i timmar och väntat med folk som man inte riktigt klickat med och/eller regnet strilar ner och/eller myggen håller på att äta en levande, SKIT I DET NU). Själv hade jag ingen gång att ta igen, men instruktörerna sa "äh, kom ändå". Snällt!
På måndag är det Taxens dag, och nej, det är ingen dag som står i almanackan, hehe. Det är en dag med aktiviteter av och för och med taxmänniskor och deras hundar, och det räknar jag också med ska ta exakt hela dagen, och det var den långhelgen OM det inte varit så att jag varit så listig att jag tagit ledigt även på tisdagen. Den dagen planerar jag att göra ingenting alls.
Igår var det generalrepetition i konstgrytet, tränarna tyckte att Tage nu är mogen för att gå grytanlagsprov. Det går till som så att man skickar ner hunden i grytet och sen får man sitta på en stol och göra ingenting i åtta minuter. Det är l-å-n-g-a minuter vill jag lova. Under dessa minuter ska hunden ligga framme hos grävlingen och skälla så länge den har "kontakt" med grävlingen (som ju sitter i en bur). Sen kan domaren sätta för en skiva framför grävlingens bur och då ska hunden bli tyst, den får absolut inte okynnesskälla.
När jag kom till konstgrytet så hade det uppstått lite problem. Grävlingarna bor i ett hägn intill konstgrytet och när det är dags för träning så ställer man in en specialbyggd låda med lite mat i och när grävlingen gått in i lådan så lyfter man upp den och sätter ner den i en öppning i "grytgången" och så traskar grävlingen in i buren och så kan träningen börja. Den här grävlingen deklarerade dock att den minsann inte tänkte traska någonstans. Den vägrade helt enkelt att gå ur lådan, och dess vilja var stark. Det är ju inte direkt vilda grävlingar, de bor ju i hägn och är ändå hyfsat vana vid människor, men de är inte så tama att man kan hantera dom hur som helst. Lyfta upp i nackskinnet var alltså inte en möjlighet, utan de fick försöka fösa ut den med en spade, men då spärrade grävlingen bara ut ben och klor och sa nädu, jag rör mig inte ur fläcken. Till slut fick dom hälla ner lite vatten i lådan och först då masade sig grävlingen motvilligt in i buren.
Buren är som en rund trumma med galler på två håll och den kan man rotera så att de gallerförsedda öppningarna i buren vetter mot de olika gångarna i konstgrytet. Under det tidigare debaclet med lådan, spaden, vattendunken och den trilskande grävlingen hade någon råkat sparka ner en sten under buren så när den skulle roteras så kilades stenen fast mellan bur och botten och så satt den fast och gick inte att rotera. Så det tog ytterligare tid innan det var fixat. Grytträning för mig har oftast varit: åka jättelångt, minst en timmes restid enkel resa har jag haft till alla konstgryt (3 st) som jag besökt, och så lika långt hem igen då förstås, och själva träningen tar på riktigt max 5 minuter, i alla fall de första gångerna. Igår försökte vi sträcka ut det till att det skulle motsvara ett prov, och då rör det sig om 8-ish minuter plus lite snack. Så det känns ju som att det är 99,9 % bilkörning och 0,1 % träning, men det är ju som det är med den saken. Hundarna blir HELT SLUT av att vara i grytet, så det är inte att jag klagar på träningsformen, för det går ju inte att göra på annat sätt. Men lite småtråkigt är det jämfört med att spåra, för då kan man ju åtminstone gå med och se andras hundar spåra medan man väntar, men här ser man ju ingenting och sååååå festligt är det inte att bara stå och höra andras hundar skälla. Sen är det väl samma sak där som med spårträningen, det är trevligt och socialt att stå och hänga på staketet och snacka med likasinnade och man gläds åt varandras framgångar och sådär.
Jaja, det var min torsdagskväll det. Nu är det bara en arbetsdag mellan mig och HELGEN, så nu kör vi.
Men igår tog det ju riktigt lång tid på grund av allt strul, så det kändes lite som att jag fått valuta för pengarna. Hehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar