måndag 14 september 2020

Än sjunger hon inga sånger

Har läst Än sjunger hon inga sånger av Susanne Fellbrink och det tycker jag att du också kan ta och göra. Det här är handlingen:

Cilla Fallander har alltid levt för musiken, men en händelse i det förflutna satte stopp för en heltidskarriär som artist. I stället arbetar hon nu som nattredigerare på Sundsvallstidningen, samtidigt som hon försöker hantera ett äktenskap och två små barn med olika sångframträdanden på helgerna. När hon får idén att starta en showgrupp bestämmer hon sig: det är äntligen dags att satsa på musiken fullt ut.

Samtidigt sprider sig en isande oro i Sundsvall. Flera kvinnor har överfallits av en okänd förövare, och några är spårlöst försvunna. Cilla börjar mer och mer känna sig övervakad i sin villa och när en personlig tragedi slår till blir hon tvungen att börja nysta i brotten som drabbat staden.

I ett bortglömt hus inte långt därifrån smider en man sina planer. Han längtar efter sällskap. Längtar efter någon som kan sjunga för honom. Och han har siktet inställt på Cilla.

Jag, som gillar diskbänksrealism, tycker att det här var en perfekt mix av vardagsliv och spänning/dramatik. Skickligt uppbyggd intrig där spänningen steg för varje sida. Störde mig en liten smula på småsaker, som t ex att man aldrig får veta varför Cilla bor i ett sånt gigantiskt hus (hur kan man ens ha en källare med tretton rum varav sju outforskade?) och det där mediala inslaget kändes lite overkill. Plus att jag generellt retar mig på när barn ska beskrivas enbart utifrån kön, och det var väldigt mycket att Cilla hämtade killarna på förskolan och sen lekte killarna med lego och sen fick killarna äta glass i soffan innan killarna skulle gå och lägga sig. Men annars var det en riktig bladvändare som ni kan hasa er iväg till bibblan för att låna. Den får fyra extranummer av fem möjliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar