Post midsommar

Jaha, då har midsommarhelgen 2022 också lagts till handlingarna. Den var inte så pjåkig om ni frågar mig. Möjligen för varm, och såklart alldeles för kort, men det senare är ju som det brukar. 

I fredags, på själva aftonen då, så gick jag en promenad med hundarna på förmiddagen och cyklade sedan en runda medan jag lyssnade på Tordyveln flyger i skymningen, den gamla radioföljetongen som går i repris just nu. Eller "går i repris", det gör väl inget längre, men den finns att ladda ner. Vet inte om det är tidens tand som har tuggat på denna produktion, men jag föredrar boken alla dagar i veckan. Men i alla fall. Cyklade, solen sken, fåglarna kvittrade, blommorna blommade och tordyveln flög. Landade så småningom vid ett sånt där jordgubbsställe som finns utmed vägarna där jag för en gångs skull hade varit duktig och förbeställt jordgubbar för a. det är alltid fina bär och b. ynglingarna som står där är så himla trevliga och serviceminded:ade. Var 100 % övertygad om att man kunde betala med swish och hade 100 % fel, det var endast kort eller cash, och kortet låg i plånboken som låg hemma för jag är inte så anal att jag tycker jag måste ha med den när jag ska ut och cykla och vem har ens cash längre? Svaret var: jag. Lyckades i alla fall rota fram nästan hela summan ur min nödficka i mobilskalet, och då var de trevliga ynglingarna så himla hyggliga att de bjöd på resten (efter att jag såklart först sagt att jag skulle cykla hem och hämta kortet). Nu måste jag bara komma ihåg att fylla på nödfickan igen. 

Kom hem, fixade midsommarmat av den enklaste sort. Stekte prinskorv och köttbullarna som var kvar från förra helgen, delade några ägg, kokade potatis, blandade gräddfil och gräslök, öppnade en burk sill, klart. Det var bara jag och min man och vi åt framför ett avsnitt av Archive 81 och sen var det fri lek, detvillsäga min man gick upp till sitt Pojkrum™ och byggde modeller och jag tittade på några avsnitt av Skilda världar och läste. 

På lördagen, som kändes som en söndag, så hade jag sett ett evenemang att man kunde prova på hundkapplöpning i en grannby. Tydligen var det en gammal tradition från fornstora dagar som byalaget nu försökte blåsa liv i igen, det skulle inte vara traditionella lopp utan mer att hundarna fick springa en och en och jaga en "hare" som drogs i en vajer längs med banan. Det tyckte jag hade varit en perfekt aktivitet för Tage, som älskar att springa fort-fort-fort och som också mer än gärna jagar allt som rör sig. Så vi for dit (där rök intentionen om att endast korsa tomtgränsen till fots denna helg) och det visade sig omgående att detta evenemang var på söndagen och inte på lördagen. Shit happens, det var bara att vända hem igen. Grejade i trädgården, jag har en hörna där jag har lagt en massa ris och bös med förhoppningen att det ska flytta dit igelkottar. Det enda som bor där nu är en miljon trädgårdssnäckor, men jag tänker att OM/NÄR igelkottarna flyttar in så är det väl bra att skafferiet är välfyllt så att säga. Hur som helst så har min man slängt dit en massa annat ris och bös i sådan omfattning att en stackars pallkrage med blåbärsbuskar och dyr specialjord var halvt begravd. Så nu grävde jag fram den och sorterade ut sånt ris som skulle kunna flisas med kompostkvarnen. Kompostkvarnen är nämligen en känslig själ som man måste fjäska lite för, bara servera raka fina grenar i lagom avvägda blandningar mellan gammalt och nytt. Så det tar ungefär lika lång tid att förbereda som det tar att väl flisa, men om man inte förbereder så tar det ännu längre tid eftersom den tjuriga kvarnen då stannar i protest - ska JAG göra allt jobbet? och så måste man montera av kåpan och rensa knivarna och den som designade denna modell av kompostkvarn borde hamna i helvetet för det så otroligt omständligt. 
På kvällen grillade vi, eller JAG, för det är alltså undertecknad som sköter sådant i vårt hem. Satt ute och åt och njöt av den värme som jag tidigare på dagen pustat över. Gött. 

På söndagen vaknade jag tidigt, gick ut med hundarna och trots att klockan bara var lite över sju så var det redan så varmt att tungorna hängde som slipsar. Hundarnas alltså, men jag var inte långt ifrån. Kom hem, gick ut i trädgården, städade i vaktelburarna och flyttade över två hönor till tuppen Gyllene Kvicken, vars enda höna vi fick avliva förra helgen eftersom hon fått nån konstig svulst och inte såg ut att må så bra. Vi var lite i valet och kvalet om vi skulle kläcka fram nya vaktlar, men känner att vi nog ändå haft lite för många, så nu flyttade vi över två av Batmans tjejer istället för att han ska få sällskap. De är visserligen Kvickens systrar så nu får vi komma ihåg att OM vi ska kläcka fram fler kycklingar så får det bli ur Batmans grupp. Men i nuläget är det nog inte aktuellt. Kvicken var i alla fall salig över sitt nya sällskap och satte på båda syrrorna innan jag ens hunnit stänga burdörren. 
Sedan drog jag fram kompostkvarnen och efter lite inledande tjurighet så kom den igång fint och jag hann precis flisa upp den hög med grenar som jag förberett innan solen hade flyttat sig så mycket att jag inte längre kunde stå i skuggan. Sen var jag DÖD samt badade i svett, så jag gick in och så åt vi upp resterna från midsommarlunchen till annandag midsommarlunch och hade en animerad diskussion om ifall fönstren skulle vara öppna eller stängda och rullgardinerna skulle vara uppe eller nere. Jag fattar absolut principen med att stänga värmen ute, men när det ändå är svinvarmt inne och luften står helt stilla så är det väl ändå bättre med ett rejält tvärdrag om ni frågar mig. Dessutom har vi svarta rullgardiner (inte mitt val, de satt i huset när vi köpte det) i vardagsrummet, och när man rullar ner dom så blir den där decimetern luft mellan fönstret och gardinen kokhet och det är som att ha två jättelika element igång på full patte (som det heter där jag kommer ifrån) och är det redan 28 grader utomhus är det väl i alla fall inte önskvärt inomhus. Plus att jag tycker det är så djävla deppigt att ha nedrullat och sitta och kura i ett halvmörkt vardagsrum mitt på ljusan dagen.
På eftermiddagen kom vi i alla fall iväg på den där hundkapplöpningen. Det var stekande sol och rätt dåligt arrangerat, ingen som organiserade kön eller någon form av startlista, maskineriet som skulle få "haren" att färdas från start till mål krånglade och det blev generellt väldigt mycket onödig väntan. Tage tyckte i alla fall att det var väldigt kul de sekunderna han var på banan, och hade det flutit på lite bättre hade han absolut fått springa igen, men bara tanken på att ställa mig i denna icke-befintliga kö i det stekande solskenet och vänta i ytterligare en halvtimme lockade inte, så vi åkte hem igen. Sen slappade vi resten av dagen och så var helgen slut. Nu börjar nedräkningen till semestern, men det är fortfarande TRE HELA VECKOR minus en dag (börjar min semester en fredag) kvar. Och den här veckan blir jobbig, för vi har skjutit på en massa månadsmöten på grund av sjukdom och diverse strul, men nu ska dom betas av. Och på mitt jobb är det jag som arrangerar 99 % av alla möten som hålls, samt leder dom, skriver protokoll och följer upp fattade beslut, så jag lär ha att göra.