Ringde ägaren till den här ponnyn som behövde någon som red den ett par dagar i veckan. Visade sig vara följande historia: En hyfsat välutbildad (LA-nivå) ponny som tav någon anledning (uppfattade inte varför) fått operera bort ena ögat, och dottern i familjen hade under tiden fått låna en annan ponny och nu hade den enögda ponnyn bara stått rätt länge och behövde sättas igång och det behövde göras varligt och med eftertanke eftersom han blivit lite begränsad av detta trauma. Spännande. Vet ju att det finns enögda hästar som tävlar i hoppning på jättehög nivå så uppenbarligen går det att få till det, men man får ju bara höra talas om de lyckade fallen och det framgår ju inte direkt hur många enögda hästar som INTE blir framgångsrika tävlingshästar (inte för att jag har dom ambitionerna och ska ju heller inte vare sig kunskaps- eller ridmässigt jämföra mig med någon som tävlar hoppning på jättehög nivå).
Såatteh, vi får se. Det gäller ju framför allt att det finns kemi mellan oss. Spontant känner jag: wow, vilken utmaning. Och vilket förtroende. Lite läskigt? Absolut. Hästar är flyktdjur och jag tänker att en häst som fått sin förmåga att bedöma eventuella faror begränsad borde ju påverkas av det. Här får man nog tänka utanför boxen. Spännande! Ska dit idag och hälsa på och fjäska med morötter för han gillade inte per automatik vem som helst. Har också grym träningsvärk och antydan till ridsår efter gårdagens pass, så det blir lagom med en börja-lära-känna-varandra-dag.
Tänka utanför boxen, haha, fyndigt!
SvaraRaderaAnnika
Haha, den missade jag! 🤣
Radera