Ingen utväg

Har läst (eller rättare sagt läst-om) Ingen utväg av Cara Hunter. När jag hade läst Hela sanningen i höstas så skulle jag länka till föregångaren som jag brukar göra (tyvärr överlevde inte mina gamla länkar flytten från gamla bloggen men sökfunktionen är ju guld) och hittade då bara inläggen om Hemmets trygga vrå och I mörkret och så kom plötsligt All denna vrede som ju är del fyra. Måste helt enkelt ha missat att blogga om Ingen utväg, för jag vet att jag har läst den. Dock är det inte fel att läsa-om eftersom jag nu tycker att jag har lärt känna de andra karaktärerna - och även Adam Fawley - lite bättre. Har ju tidigare tyckt att de har känts märkligt anonyma. 

Ingen utväg handlar om detta:

Det är ett av de grymmaste fallen som kriminalkommissarie Fawley någonsin utrett.

Det är jul och två barn har precis burits ut från resterna av ett brinnande hus i norra Oxford. Minstingen, Zachary, är död, och hans storebror Matty kämpar för sitt liv. Barnen verkar ha lämnats ensamma - deras mamma syns inte till och deras pappa, som är på konferens i London, svarar inte i telefon.

När nya bevis uppdagas besannas kommissarie Fawleys värsta farhågor. Allt tyder på att det var mordbrand, men vem skulle ha motiv att mörda två små barn? Medan pojkarnas föräldrar lyser med sin frånvaro jobbar Fawley och hans utredningsgrupp närmast maniskt med utredningen av denna tragedi.

Men vad är det egentligen som hänt? Varför lämnades barnen utan tillsyn? Var är deras mamma, och varför går deras pappa inte att nå?

Ja, det här var ju såklart också en bra bok (även andra gången). Nästan värre, fick så ont i hjärtat av att läsa om lille Matty innan branden. Ajajaj. Sen var det kanske lite, lite onödigt utdraget och detaljerat, men bra. Den här boken får fyra polisrapporter av fem möjliga.