Hej då helgen

Jaha, det var den helgen det, som man brukar säga på måndagen. Den gick fort. I lördags fick jag ställa klockan för det var samling 09.00 i spårskogen och dit tar det 45 minuter att åka och innan man sätter sig i bilen så måste man ju först pallra sig upp ur sänghalmen, äta en stadig frukost, packa matsäck, rasta hundar och klä sig efter väder, och sånt tar tid. Väl där hade vi en alldeles underbar förmiddag. Efter kursen sprang jag på en person som jag inte träffat sedan 2020, så det var kul. Vi kramades, och bortsett från min man och mina barn och Jenny så har jag nog inte kramat någon sedan pandemin startade. Det är i skogen det händer! Nu låter det här kanske både sorgligt och deppigt men det är det absolut inte. Är inte speciellt kramig av mig och innan pandemin så kunde jag tycka det var lite jobbigt att bedöma hur man förväntades hälsa på folk som man bara känner lite sådär, ska man kramas (med risk för att den andre tycker att det blir för personligt/intimt?), ta i hand (för stelt?), säga hej-hej och vifta lite med handen på avstånd (för slappt/distanserat?). Sen kom pandemin och plötsligt behövde man inte bekymra sig om sånt längre. Det där löjlet med att nudda varandras armbågar var inget jag ägnade mig åt, utan jag var helnöjd med att det helt plötsligt inte bara var socialt accepterat utan till och med ansvarsfullt att säga hej-hej och vifta lite med handen på avstånd (min favorithälsning). 

Hur som helst. Efter kursen åkte jag hem, var hemma vid tvåtiden. Vädret visade sig från sin bästa sida, så jag parkerade mig i trädgårdslandet och rensade bort en spann kirskål, som hönsen sedan med sann glädje kastade sig över. Sedan gick jag in och gjorde crepes med bladspenat och fetaost och så kollade vi på handboll (EM-kval Sverige-Turkiet, inte superspännande eftersom Sverige redan var klara, men kul att se lite nya ansikten i truppen) och sen tog jag äntligen tag i projektet "streama ditt tv-utbud". När vi hade Telia som tv-leverantör så fanns detta liksom bara i tv:n utan att man behövde göra något, men sen vi bytte till Telenor så har ju Telias programbibliotek  av förklarliga skäl försvunnit. Nu använder jag förvisso mest SVT Play och TV4 play, och dom apparna har jag laddat ner i Apple TV:n, men nu var jag lite sugen på Vi i villa och lyckades inte hitta någon motsvarande app för Kanal 5. Men efter lite googlande fattade jag att jag såklart skulle in på "mina sidor" på Telenor för att fixa det. Var lite krångligt för det är min man som står på tv-abonnemanget och han är kanske sämst i Sverige på att hålla ordning på lösenord och liknande, men till sist löste det sig.  Blir så utomordentligt nöjd med mig själv i såna lägen. Såg sedan ett avsnitt av ovan nämnda serie, den var okej även om jag inte är 100 % förtjust i det där formatet när karaktärer ska vända sig till tittaren och förklara vad som händer eller introducera en ny karaktär. 

Igår vaknade jag med en huvudvärk som inte var av denna världen, vilket kändes oerhört orättvist med tanke på att jag gått och lagt mig spik nykter klockan 21.30 och sovit som ett barn hela natten, men det finns ju uppenbarligen ingen kosmisk rättvisa någonstans. I morse hörde jag på radion att man gjort en undersökning som visade att hälften av jordens befolkning har ont i huvudet någon gång om året, och jag bara VAFAN? Vet ju att det finns folk som ALDRIG har huvudvärk, men jag är verkligen inte en av dom. Jaha, pallrade mig upp, åt frukost, svepte en dubbel treo och lade mig på spikmattan en stund. Sedan var huvudvärken inte försvunnen men lite mer hanterbar och vi begav oss till dagens aktivitet som var en gemensam hundpromenad. Det gick bra och var nyttig träning för både Laban och Tage. Vi åkte hem och jag städade i hönshuset, bakade bröd, planterade om tomater, rensade mer ogräs, läste lite, försökte kolla ikapp på Robinson och lagade mat (ej allting samtidigt dock) medan min man fixade med sitt. Bland annat drog han fram symaskinen och jag försökte peppa honom att börja sy överdrag till dynorna till min pallkragesoffa i Flickrummet™ men det gick bara sådär för det fanns annat som enligt honom hade högre prioritet. Själv är jag otroligt dålig på att sy, eller det är jag kanske inte men jag tycker det är oerhört tråkigt och har inget tålamod med att mäta och nåla och sånt där pill, och därför blir det av förklarliga skäl inte heller särskilt bra. 

Saker jag inte hunnit med denna helg: Flickrummet™. Har kvar en vägg att måla, men det är en liten startsträcka där och helt ärligt är jag inte sugen på att stå inne och måla när vårsolen skiner och man kan gå barfota ute. Det kommer nog regniga dagar framöver som är mer lämpade för denna typ av aktivitet misstänker jag. Nu väntar en ny jobbvecka, och sen är det fan i mig maj. GALET.