Jag älskar att vara barfota, utom såklart när jag fryser om fötterna (väldigt sällan) eller trampar på något vasst. Skor och jag är fan inte gjorda för varandra. Nu i helgen åkte badskorna fram. Har dom alltså inte när jag badar, för det gör jag ju aldrig, utan som ett alterntiv till fotbeklädnad under sommarhalvåret vilket i princip ger mig känslan av att vara barfota minus risken för att trampa på något vasst. Men igår när jag kom hem så åkte de också av och sedan gick jag omkring barfota i trädgården och njöt. Rensade en spann kirskål och slängde in till hönsen, alla blev glada. Gillrade musfällorna under vaktelburarna, mindre charmig del av livet-på-landet men välbehövligt eftersom de med enkelhet tar sig in genom putsnät och mumsar i sig av vaktlarnas mat. Har såna där fällor där mössen fångas levande i en liten bur, sedan öppnar jag buren och så får hundarna fånga mössen. Alla utom mössen blir glada.
Just den här veckan har det börjat ljusna på morgnarna även för mig. Jag åker ju redan vid 04.30 så det där att det blir mörkare när man ställer om klockorna är inget jag märker av. Men så en dag så upptäcker man att det inte är ett lika skriande behov av att slå på helljuset i samma sekund som man kör ut ur byn. Tydligen är det vecka 16 som är brytpunkten för denna händelse.
Gött med kort vecka och att det redan vankas helg. Så kunde man ha det alla veckor om ni frågar mig. Imorgon är det spårkurs för Laban och på söndag ska jag förhoppningsvis, om mina knän är med mig men det hoppas jag, gå en gemensam hundpromenad med ett gäng vilket blir nyttig träning för Laban som för närvarande har lite issues med andra hundar. Det är liksom skräckblandad förtjusning som genererar känslor som blir honom lite övermäktiga, men det är ju bara att mängdträna och vägleda honom till rätt beteende. Annars hoppas jag på fint väder med trädgårdsfix, barfota.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar