Till stallet istället, v 1 2022, pt 1 + 2

I måndags började ridningen igen, kan ju säga att Köttbullen använt hela jullovet till att bygga upp sitt redan ganska väldiga motstånd mot all form av lösgörande arbete. Fick jobba på som bara den för att ens få henne att gå framåt. Vi hade ju ny ridlärare också, och "framåt med Köttbullen" var väl ungefär det enda som jag hörde från henne. Vissa hästar var så otroligt pigga och på tårna men det gällde alltså inte henne. Dessutom har hon kommit på hur hon ska kunna lägga tungan över bettet och det var hon alldeles utomordentligt nöjd med. Så igår så fick jag hjälp att spänna sidostyckena så att bettet ligger lite högre upp i munnen och djeflar vad fröken Köttbulle var missnöjd med detta. Hon skakade på huvudet, hon försökte bita tag om bettet, hon t o m bet sig själv i tungan i sin kamp att komma undan. SåattEH...de här första två lektionerna 2022 har väl inte gått till historien som de som kommer att få förbundskapten Bo Jenå att kasta sig på telefonen och ringa mig som förstärkning i dressyrlandslaget SÅ ATT SÄGA. 

Fick i alla fall till rätt så fina galoppfattningar igår, i både höger och vänster varv och det är ju mig inte alltid förunnat. Så det får jag väl vara "nöjd" med. Fick dessutom med mig min man på ridningen igår. Han började ju på en sån här "prova på för vuxna nybörjare-kurs" våren 2020, sen började han i en vanlig nybörjargrupp på höstterminen 2020. Har dock inte sett honom rida på över ett år! eftersom det har varit pandemi-restriktioner och läktaren i ridhuset har varit stängd för publik. Sen kan jag ju säga, att om man rider en trilsk Köttbulle som inte vill arbeta så har man inte direkt tid att sitta och detaljstudera någon annan som rider, men jag hann i alla fall uppfatta att han både kunde rida lätt och galoppera så det har ju absolut gått framåt. Tycker ändå det är lite coolt av en som är 50 + och vars enda erfarenhet av hästar är lite ponnyridning i Skånes Djurpark sådär fyra decennier tidigare.