JAMEN HERREGUD VILKET DRAMA. Hatar när Sverige blir uppsnackat som favoriter innan match, och nu var det ett himla gaggande om att Tysklands ursprungstrupp var sänkt p g a covid, den ene efter den andre plockades bort och man fick skrapa ihop en brokig skara av ynglingar och veteraner (toppade av 40-årige målvakten Johannes Bitter som vid en snabb sökning
figurerade i den här bloggen redan 2008), de tränade överhuvudtaget inte tillsammans p g a rädsla för smitta, de har hittills förlorat alla matcher i mellanrundan, osv osv. Så som snacket gick så var det nästan så att det skulle bli en enkel match och det blev det verkligen inte, för man ska inte förglömma att Tyskland är en handbollsnation av stora mått så det där hopskrapet är inte precis taget ur division hundra. Matchen började både trögt och målsnålt, Sverige ledde visserligen från start, men aldrig mer än med tre mål och oftast med mindre, och Tyskland hängde hela tiden med.
Sen hade Sverige en sabla otur som gång på gång träffade stolpe och ribba istället för mål så Tyskland kunde fortsätta hänga med och det var jämnt, jämnt och fortsatt jämnt. Sverige spelade i mina ögon fantastiskt försvarsspel, men det gjorde banne mig Tyskland också, vilket gjorde att det svenska anfallsspelet såg förlamat och kraftlöst ut. Inte förrän det var kanske sju-åtta minuter kvar så lossnade det lite så att Sverige kunde göra ett litet ryck så det blev 4-5 bollars marginal och det orkade/hann Tyskland inte hämta in. PUUUH. Orkar inte med sån här dramatik.
Nu ska jag återhämta mig och sedan ladda för matchen mellan Norge och Spanien. Den LÄR ju bli spännande, hoppas att Norge blir duktigt trötta så att de är sletna på tisdag när de ska möta Sverige. Men det är väl att hoppas för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar