Friday, I'm alive

Hela gårdagen kändes som ett stort logistikprojekt. Först övertalade jag en kollega att hänga med till stallet så att min mans jobb-bil kunde köras därifrån. Det har nämligen hänt ett antal gånger under årens lopp att det varit inbrott i bilar som parkerats där och jag vet fler än en människa som drabbats, och en firmabil som är potentiellt full av dyra verktyg känns ju som att den verkligen ligger i riskzonen för att få rutan inslagen och lastutrymmet länsat. Så nu står den istället parkerad inom lås och bom på Fort Knox mitt jobb, vilket känns lite säkrare.

Jaha, sen åkte jag hem och fick sedan skjutsa min man till apoteket så att han kunde hämta ut kassvis med morfinbaserade smärtstillande som han fått utskrivet. Obs, vi bor max 500 meter från apoteket, så förlåt miljön. Men är det något min man är livrädd för så är det om någon skulle råka se honom vara ute och spatsera när han i själva verket är sjukskriven och då tro att han simulerar istället för att äta sitt bröd i sitt anletes svett. Jag kan väl i och för sig relatera till den känslan. Minns en gång på 80-talet när min dotter hade fått öroninflammation och jag var tvungen att åka in till apoteket i stan för att hämta ut penicillin. Det var som om det satt krypskyttar och siktade på mig för varje steg jag tog mellan busstorget och apoteket Svanen och jag höll den där gula receptlappen väl synlig i handen som ett djävla PASS ifall jag mot förmodan skulle möta någon jag kände som trodde jag var ute och okynnespromenerade på Försäkringskassans bekostnad.  

Kom i alla fall hem till slut och VAR helt slut efter gårdagens och nattens äventyr, gick och lade mig och STENSOV i en timma, sedan kravlade jag mig upp och iväg till bussen för att träffa min gamla vapendragare miss E för att prata gamla minnen, uppdatera oss om det nuvarande läget samt kolka i oss en del alkoholhaltiga drycker. Vi gick till någon slags vinbar och det var väldigt trevligt, men kanske att den här vinbarens inriktning sköt lite ovanför målet i alla fall för yours truly. Är verkligen ingen vinkännare och skiter lite i om det jag dricker harmonierar till maten eller ej så länge det är gott. Sen kan jag verkligen inte förlika mig med de sparsamma skvättar som hälls upp när man beställer "ett glas vin". Inget specifikt för just denna vinbar utan det här var en mer generell betraktelse. Alltså, man får säkert de centilitrar som man betalar (rätt dyrt) för, men herregud vad snålt det ser ut när man knappt får en bottenskyla i ett gigantiskt glas. Häll ända upp till kanten för bövelen, har man ju lust att säga för det gör man ju hemma. Häller alltså, och det behöver inte ens sägas. Men då hade man väl blivit ruinerad för det var inte direkt någon välgörenhetsinrättning, såg man ju när notan anlände. Men skitsamma, vi hade väldigt trevligt så det var värt det. 

Jaha, sen var det buss hem och ramla in och på med tv:n och kolla på handbollen, duscha och borsta tänderna i halvtid och sedan stupa i säng. Då hade min man redan gått och lagt sig och snarkade som ett helt sågverk. I vanliga fall brukar jag då knuffa till honom mer eller mindre omilt för att få honom att vända sig, men det var väl inte riktigt läge att göra det med en som har en färsk kotkompression och knappt kan röra sig. Själv var jag mätt på ett sätt som jag tycker gränsar till obehagligt och det gjorde ju inte saken bättre. Jag är ingen kvällsätare, i normala fall äter jag någon gång på eftermiddagen och sedan oftast ingenting utom möjligen någon frukt eller så förrän nästa morgon. Har inga problem med att gå och lägga mig och vara lite småhungrig, för mig är det en mycket värre känsla att gå och lägga mig och vara typ julbordsstinn. Det var jag alltså inte igår, men ändå  så att säga onödigt mätt (vi hade alltså ätit också på den här vinbaren och inte bara hällt i oss ädla drycker) och då sover jag som en kratta.  HUR SOM HELST så somnade jag väl till slut antar jag, eftersom jag vaknade när klockan började bröla.

Nu återstår åtta timmars slavande och sedan är det helg. Skippar ridningen idag, känner att jag varken orkar eller hinner. Eller HINNER gör jag väl, men jag orkar sen inte komma hem och börja med att röja  med städning och sånt. Vi brukar veckostäda på torsdagarna för att det ska vara fint till helgen och framför allt för att man ska slippa göra det på helgen, men igår blev det ju inget med det och min man lär ju inte kunna vara särskilt behjälplig heller. Han bryr sig ju inte om det ser ut som en svinstia, men det gör jag. AJA. Nu ska jag inte vara bitter, det är bara att bita ihop och starta dammsugaren. Såg sen att Sveriges Mästerkock börjat igen, så att titta ikapp på veckans auditions blir nog kvällens huvudsyssla.