Igår jobbade jag hemma. Det är väl planen för hela denna vecka och jag är redan less på det. Saknar min sköna skrivbordsstol och min stora skärm. Igår satt jag vid matbordet och fick sjukt ont i ryggen framåt eftermiddagen och eftersom man rent fysiskt är ett djävla RAS så har jag fortfarande det. Är ju dock inte läge att lipa över såna petitesser när man har en man som är sjukskriven för kotkompressioner och hasar omkring i morfindimmor. Okej, det där var väl rätt så överdrivet, men han fick faktiskt en imponerande mängd smärtstillande preparat utskrivna och var tvungen att göra upp ett schema för att få ihop tablettlogistiken. Nu har han börjat trappa ner och gå på sjukgymnastik, förlåt fysioterapi.
Idag testar jag soffan som arbetsplats. Den är inte heller optimal, men får väl duga i brist på bättre. Hade det varit i den bästa av världar så hade mitt Flickrum™ stått klart och då hade jag kunnat sitta vid min sekretär, den som gubbarna på farfars åkeri satt och spelade kort vid, men den är väl inte heller byggd med ergonomi i fokus så oklart om det hade blivit till det bättre. Ja, nu är ju Flickrummet™ inte klart heller om någon mot förmodan trodde det. Allting som ska göras i detta hus är en inredningsteknisk variant av femtonspelet och i och med att min man skadade sig stannade alltihop av och nu ser det ut som att kriget har kommit, eller kanske snarare som om det varit husrannsakan. Vet inte om det går till så på riktigt eller om det bara är på tv som dom sliter upp lådor och skåp och bara rakar ut allting på golvet i en enda röra i jakt på avgörande bevis? Känns ju inte speciellt systematiskt om ni frågar mig, men eftersom det företrädesvis är personer som Martin Beck och Kurt Wallander som har lärt mig hur polisarbete "går till" så får det väl tas med en nypa salt.
Andra par kan städa och röja tillsammans har jag hört, men det funkar inte hos oss (hos mig och min man alltså, inte hos mig, Martin Beck och Kurt Wallander). Anledningen till det är att min man är en hamster och jag tillhör någon annan art, en som inte samlar på sig en massa saker, kanske en buffel som strövar omkring på savannen i hela sitt liv utan att äga mer än skinnet på kroppen. Varje försök till gemensam rensning slutar med långa diskussioner som urartar till någon slags polisförhör där buffeln ställer hamstern mot väggen och ifrågasätter varför hamstern till varje pris måste spara på varenda gudsförgäten pinal som någonsin råkat komma i dess väg och hamstern påpekar för buffeln att detta minsann är RESURSER som går att använda (dock oklart till vad, men det händer ju att hamstern triumferande kan plocka fram någonting som faktiskt är användbart ur gömmorna, titt som tätt vart tionde år eller så), och får på så sätt buffeln att framstå som ett slit- och slängförespråkande miljösvin, en roll som buffeln inte alls identifierar sig med och hamstern får då istället höra att den är en hoarder som borde söka hjälp, och ja, sen kan ni ju själva räkna ut att det inte blir så mycket städat och rensat som man skulle kunna önska. Man i det här fallet är buffeln. Hamstern är förmodligen alldeles utomordentligt nöjd med sakernas tillstånd.
Har försökt få in Hamstern på Marie Kondo som ju säger att man bara ska spara på sånt som ger en glädje, och då skrattade han visserligen både länge och väl, fast mer av hån än av glädje kan jag väl ärligt säga. Hur som helst så har han i alla fall monterat ner sina kassa bokhyllor i sovrummet och fått upp de förnämliga Ivar-hyllorna och "håller på" att sortera sina böcker, så det går väl åtminstone på rätt håll. Om än otroligt långsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar