Det är strax före millennieskiftet och Stella arbetar på ett äldreboende sedan fyra år tillbaka. Hon trivs på sitt jobb och med sina kollegor, men därhemma finns den kontrollerande pojkvännen Samuel som håller Stella i ett järngrepp. Till slut passerar Samuel en gräns som får Stella att inse att hon, för att rädda sitt eget liv, måste lämna honom. När Stella får veta att Maj, en av hennes gamla vårdtagare, har testamenterat sin stora våning på Söder till Stella ser hon sin chans att äntligen bli fri från Samuel. Men är det verkligen så enkelt?
Den excentriska Lilly bor i lägenheten ovanför, men förnekar att hon kände Maj. Stella förstår dock snart att det inte är sant och får samtidigt klart för sig att Majs lägenhet härbärgerar en hemlighet. Vad är det Lilly döljer, och vad exakt var det som pågick i Majs våning?
Den här boken beskrivs som en "gastkramande roman om ett samhällsproblem som pågår i det fördolda". Jag tyckte den var bra. Många tror ju att "det är väl bara att lämna", men det är ju verkligen oftast inte så bara. Många fattar inte varför kvinnor stannar kvar hos misshandlande män (fler borde fråga sig varför män stannar kvar hos kvinnor som de uppenbart tycker så genuint illa om att de måste spöa skiten ur) och jag tyckte det förmedlades rätt så bra hur det kan vara. Sen var det kanske lite väl osannolikt att Maj testamenterade denna våning till just Stella när hon borde haft ett rätt rejält gäng med vänner som borde ha stått före nån-från-hemtjänsten som den döda hade ett gott öga till. Men det är ju en sån där göttig fantasi man har, att det plötsligt ska trilla in ett trevligt arv från nån som man bara varit lite allmänt hygglig mot nån gång. Fast det lär ju aldrig hända i verkligheten. Aja, den här boken får i alla fall fyra ståplatser i Nybroviken av fem möjliga, schas iväg till bibblan med er nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar