Det finns ett låst rum på bottenvåningen där Michelle inte får gå in. Hon får inte heller gå genom skogen upp till tjärnen, det är jättefarligt, säger Irma.
Men varför skulle hon? Det finns så mycket att njuta av i huset där Michelle ska tillbringa hela sommaren när mamma är sjuk. Nybakta kakor och djupröd hallonsaft. En mjuk hammock mitt i trädgården där man kan slumra till. Och hela tiden står Irma där i sin blommiga klänning och ägnar henne ett intensivt, nästan maniskt intresse.
Men varför skulle hon? Det finns så mycket att njuta av i huset där Michelle ska tillbringa hela sommaren när mamma är sjuk. Nybakta kakor och djupröd hallonsaft. En mjuk hammock mitt i trädgården där man kan slumra till. Och hela tiden står Irma där i sin blommiga klänning och ägnar henne ett intensivt, nästan maniskt intresse.
Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om den här boken. Välskriven, ja. Obehaglig, lite. Hade dock väntat mig värre, så därför blev jag nog lite besviken. Sen har jag lite svårt för den där typen av författande som nästan enbart verkar gå ut på att beskriva hur saker ser ut, typ Mig äger ingen. Blir lite tjatigt, tycker jag. Sen tycker jag språket var bra och det var en skickligt berättad historia, men nja, helt såld blev jag ändå inte. Den här boken får tre glas saft av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar