Alltså, det verkar vara någon himla ramla-av-trend som pågår i stallet just nu? Igår när vi höll på att göra i ordning våra hästar så kom gruppen innan vår in när det var fem minuter kvar. WTF, tänkte vi och då visade det sig att en hade "ramlat av och slagit i nacken och ambulansen är på väg", enligt ett av barnen/ungdomarna. Sedan visade det sig att hen inte alls hade slagit i nacken utan typ landat på höften/sidan rätt så odramatiskt, men hen blev rädd och hade såklart säkert slagit sig också, men kanske att det ändå inte hade behövts en ambulans*. Men bättre att ta det säkra för det osäkra såklart. Obs, det hade inte hänt något speciellt utan hen tappade bara balansen och dråsade i backen.
Tid tog det förstås men efter långt om länge kom vi i alla fall igång. På vårt schema stod det hoppning och vi var inte JÄTTEPEPP någon av oss, ska jag tillstå. Jag är ju aldrig det, men de flesta andra i gruppen gillar ju att hoppa i vanliga fall. Men nu var det ju lite drama förra veckan och så nu en ambulans i ridhuset. Men Karin gjorde en plättlätt övning med en fem-och-en-halva som var max 40 centimeter hög som vi alla lyckades ta oss över med äran i behåll.
Men det var någonting som inte var som det skulle med Pojken, tyckte jag. Han stod emot generellt, men ovanligt mycket i höger varv vilket inte är likt honom eftersom han är stel i vänster sida. Bockade rejält i fattningen i högergaloppen och kickade efter skänkeln och det är inte heller likt honom, visst kan han slå efter skänkeln men det är mer om man pressar honom och det gjorde jag inte. Hoppas han inte har ont någonstans? Han har ju blivit en sån häst som går mycket eftersom han funkar till allt: från nybörjare och funkisridning till vår nivå och allt däremellan. Och han är ju så gudasnäll att ha att göra med i boxen, han är verkligen en dröm. Enligt mig dårå, sen vet jag ju att alla inte delar denna uppfattning utan tycker att han är trög och seg och tråkig. Men det är ju deras bekymmer.
Pratade med en ungdom som hade ridit Köttbullen på lektionen innan vår, frågade lite vad hon tyckte och sådär, och ungdomen bara "ja, hon är ju ganska lätt att få på tygeln" och jag bara What. The. Fuuuck??? Här kämpar man som en blådåre i timmar och är salig för att man har lyckats få henne att gå på en någorlunda rund volt i en någorlunda stadig form korta stunder i skritt och trav och så kommer det en djävla unge och tycker att "det är ganska lätt att få henne på tygeln". Berättade det för Karin (som ju även har den här gruppen som ungdomen går i) men hon bara skrattade och sa "hon var INTE på tygeln". PUH.
Ja, det var väl det hela. Håll tummarna för Pojken!
* Ambulanspersonalen bedömde nog inte den befarade nackskadan som jätteallvarlig för de gjorde ingenting särskilt, och enligt min erfarenhet så är ambulanspersonal alltid jättenoga med sånt. Däraf min bedömning att det kanske inte var så farligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar