Planeringen

Den här våren skulle jag ta det lugnt, sa jag. Skulle bara hålla två hundkurser och den ena skulle bara vara varannan vecka, så jag skulle ha oceaner av tid att göra det jag gillar mest av allt: bara vara hemma och skrota omkring. Pyssla med djur och odlingar, läsa massor av böcker och sådär. Dessutom hade jag planer på att ta tag i Tages träning och försöka göra något av all den där dansk-svenska gårdshundsenergin. Men mest skulle jag vara hemma och ha det gött.

Det gick ju sådär. För det första blev den första kursen, den som bara skulle vara varannan vecka, full på nolltid och fick en kölista lika lång som Amazonfloden innan man hann säga "brukshundklubb". Och då tänkte jag "äh, jag kan väl köra en till den andra veckan, det blir ju ändå bara en kväll per vecka, inga konstigheter ". Och så gjorde jag det. Sen kom det påtryckningar om introduktionskurser i viltspår för nybörjare som jag brukar hålla en per termin och då tänkte jag "äh, det är ju bara tre gånger och det betar man lätt av sen när det börjar bli ljust om kvällarna" och så hade jag plötsligt hundkurser inbokade ända fram till midsommar. Ja, men detta är bara början.

I höstas gick jag en appellkurs med Tage. Den, kursen, var väldigt trevlig och när en av instruktörerna ringde och frågade om jag var intresserade av en fortsättning så var jag PÅ. Sen visade det sig att den kursen skulle gå två dagar i veckan varav den ena på tisdagar, då jag har min hålla-kurs-dag, så då bestämde vi att jag bara skulle vara med på spårdelen på lördagar. Sen dök det upp en kurs i startklass på torsdagar som jag anmälde mig till för att i alla fall få lite struktur på lydnadsträningen. Inte så att jag inte KAN träna dom momenten själv, men jag är rätt lat och behöver liksom en kurs för att bruka allvar. Hur som helst blev den kursen inställd på grund av för få anmälda, MEN då skramlade de fram en kurs i appellydnad istället och det var ju egentligen det jag var intressera av, så jag var genast PÅ där också.
Sen frestades det med viltspår i taxklubben. När det är viltspårkurs där så lägger man spåren själv, eller rättare sagt man lägger spår åt någon annan och någon annan lägger spår åt en, och det går väl an när spåren "bara" ska ligga ett par timmar, men när de ska ligga över natten blir det ett väldigt flängande fram och tillbaka till spårskogen, som inte direkt är nästgårds. Så de senaste åren har jag tränat viltspår med Jägarförbundet, som dels håller sina kurser 10 minuter hemifrån och dels är spåren redan lagda av någon annan, så det är bara att åka dit och gå sina spår, få lite feedback, dricka en kopp kaffe och sen är man hemma igen till lunch, typ. Hade redan anmält mig till en viltspårkurs där i maj, men nu viftades det med taxklubbsspår och då tänkte jag (VARFÖR?) att "jamen det var ju längesen, det kunde väl vara kul och det är ändå bara fem gånger" och vips så var jag anmäld till det också. Fast jag VET att fem gånger i skogen är lika med tio resor à 7 mil enkel väg plus att det ALLTID tar hela dagar, det finns liksom inte på världskartan att någonting skulle gå snabbt. Menar inte att huvudprincipen måste vara att det ska gå snabbt, men det är ibland VÄLDIGT mycket väntan. Men är man bara i trevligt sällskap så är det ju helt okej.

EH. Jodåsåatt. Så från och med nästa vecka ser livet ut så här: Måndagar: Ridning. Tisdagar: Hålla hundkurs på brukshundklubben. Onsdagar: LEDIG (och där har jag då vissa veckor tryckt in saker som "hålla introduktionskurs i viltspår"). Torsdagar: Appellydnad med Tage. Fredagar: Ridning. Lördagar: Spårträning eller viltspårträning med Tage. Söndagar: LEDIG (med vissa undantag då det är viltspårträning). Och sen tillkommer en massa enstaka händelser, typ MH, hjälpa till på tävling och sen har min man bestämt att vi ska ha en Call of Cthulu-helg med vänner (väldigt oklart vad det innebär för mig, men det ger sig väl). Men efter midsommar lugnar det ner sig, tror jag.

Jag som tycker det är så gött att komma hem och slippa ge sig iväg igen. HUR BLEV DET SÅ HÄR? Sen ska väl tilläggas att jag också tycker om att göra saker, men ändå. Kan jag inte sansa mig lite? Måste jag ha en förmyndare som låser min almanacka? JELP.