Alltså, hela den här situationen känns ju väldigt märklig och nästan lite preapokalyptisk. I alla fall om man läser i preppergrupper på Facebook, men många som är med där verkar ju också vara hedersmedlemmar i foliehattarnas riksförbund, så de är gissningsvis inte så representativa för resten av befolkningen. Måste erkänna att jag inte riktigt fattar grejen med isolering ändå. Alltså, jag fattar ju absolut det där med att stanna hemma även om man bara är lite sjuk för att inte smitta riskgrupper, jag fattar också det där med att plana ut kurvan och att det inte är bra om alla blir sjuka samtidigt för då blir det kaos i vården för de som behöver den. Men om alla isolerar sig nu, och sen bestämmer man om ett antal veckor att nu är faran över och allting kan återgå till det normala igen, blir det inte samma sak då? Vi är väl inte mer immuna framåt sommaren än vad vi är nu? Fast man får väl anta att folkhälsomyndigheterna vet vad den gör, för det hade ju varit väldigt trist om ingen mer än jag hade tänkt ovanstående tanke. Hehe.
Ja, men annars går det ingen nöd på mig där jag sitter i mitt soffhörn och har Skypemöten till höger och vänster. Det funkar så bra att man nästan börjar undra varför man ens behöver ha ett kontor? Sen är det kanske inte så kul i längden, men då tänker jag snarare på att jag vill att hemma ska vara hemma och lika med ledig tid, inte vara förknippat med arbete. Och sen att jag har (med några undantag) rätt så trevliga kollegor, och jag kommer kanske att sakna att fika med dom. Blir inte riktigt samma sak att alla sitter på Skype och säger att de har en kaffekopp i handen (vi använder inte kamera). Men än så länge klagar jag inte. Solen skiner, fåglarna kvittrar, hundarna snarkar och alla jag känner är så vitt jag vet friska. Det kunde ha varit betydligt värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar