En kvinna ska tillbringa några dagar i en stuga i bergen med sin kusin och hennes man. Strax efter att de kommit fram, åker paret till närmaste by men de kommer aldrig tillbaka. När kvinnan går ut för att leta efter dem, stöter hon emot en osynlig vägg, bakom vilken allt är dött – djur, människor, allt stelnat som vore de statyer. Kvinnan förstår att en katastrof har drabbat världen och att hon är den enda överlevande. Eller är det tvärtom?
Det här känns lite som att Stephen King skulle kunna ha snott lite från när han skrev Under the dome. Tror det var någon i någon självhushållargrupp på Facebook som rekommenderade den, men jag tyckte bara den var sådär. Väldigt lågt tempo och rätt så gråtrist och deppig - såklart hör det till historiens karaktär, men ändå. Det var liksom inget som grep tag i mig och efter att ha läst sida upp och sida ner av omständliga redogörelser så kände jag till slut att jag gav blanka katten i hur det gick. Den här boken får en apokalyps av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar