Dammsugare

Vi ska ju köpa en ny dammsugare, en sån där sladdlös variant som kan stå framme och som man bara kan greppa lite snabbt så fort det börjar bli smutsigt på golvet (vilket det blir rätt så omgående efter att tre hundar och en vedkorg passerar in och ut x gånger per dag, hundarna något oftare än vedkorgen ska väl tilläggas) istället för att behöva böka fram den gamla ur den trånga städskrubben, dra ut sladden, sätta i sladden, dammsuga, dra ur sladden, lirka med den där knappen som ska få sladden att försvinna in i dammsugaren, ja ni vet. Alla de där trista momenten som man drar sig för lite. Eller rätt mycket. Med man menas i det här fallet jag. Min man är lika kategorisk som Bamses farmor när det kommer till städning (undantaget frekvensen) och dammsuger en gång i veckan, varken mer eller mindre. Jag tycker att det är minst en gång för sällan, men tycker samtidigt att det där momentet att baxa ut dammsugaren och dra runt på det åbäket är så himla jobbigt och tråkigt.

Har därför enväldigt beslutat att vi ska köpa en sladdlös dammsugare. Min man var emot det eftersom hans generella åsikt är att sladdlöst är sämre eftersom batteriet tar plats från motorn, alltså har man satt dit en mindre motor, alltså blir effekten inte lika bra. Kan väl köpa resonemanget och från början hade jag tänkt att denna dammsugare mer skulle vara ett komplement så att man kunde få ha det lite snyggt även mellan veckostädningarna. Här är vi nämligen olika, jag stör mig på stök och smuts och min man är sådär "härligt" obrydd som jag tror bara män kan vara när det kommer till diskberg och dammråttor och högar med saker som ligger överallt*.
Men nu har jag googlat och sett så himla mycket reklam om DYSON att jag är benägen att lägga rent ohemula pengar på en sådan. Det måste vara oxveckorna? Någon form av vinterdepression? Senaste modellen kostar runt 7 papp. Det kommer min man ALDRIG att gå med på, misstänker jag starkt.

Men alltså KOLLA. Den ser ju ut som hämtad ur en science fiction-film:

Men alltså KOLLA PRISET. 7000 kronor. Det kan man ju typ få en bil för (om man inte är alltför kinkig med att den ska starta och sådär). Såatteh, NJA? Vi får väl se var det här landar. Kanske vid en sån här?

 

 

 

 

*Mm, det här kan man ju diskutera till döddagar utan att komma någon vart. Jag VET att det finns par där båda städar lika mycket (alternativt har städhjälp?) men framför allt där båda är helt överens om vilken nivå på ordning och reda som ska råda (alternativt att man har varianten att den ena bestämmer och den andra finner sig i det) och jag VET att det finns kvinnor som är jätteslarviga och män som är jättepedantiska, så please bespara mig från INTE ALLA MÄN-tjafset, men här kommer en radänga (som det heter på skånska): 

Tycker rent generellt att män lägger ribban för städning av det gemensamma hemmet mycket lägre än vad kvinnor gör, och när det då blir tjafs om detta, och det blir det ju ofta, så lägger man över skuldbördan på kvinnor, att de har städmani/hysteri och aldrig är nöjda. OCH DE KANSKE TILL OCH MED KRITISERAR MÄNNEN NÄR DE GÖR ETT DÅLIGT JOBB? Gud bevare. "Ja, JAG dammsuger/tvättar/moppar/dammar/plockar inte för det blir inte godkänt" är en mening som jag har hört åtskilliga män uttala. Nä, såklart har man olika uppfattning om vilken nivå som ska råda. MEN EN DAMMRÅTTA ÄR EN DAMMRÅTTA, det kommer man fan inte ifrån. Hörde på riktigt en gång en kvinna beklaga sig över att deras barn fortfarande luktade kiss efter att hennes man bytt blöjor eftersom han bara, tja, tog av kissblöjan och satte dit en ny utan att tvätta, men att "hon fick jobba på att acceptera att allt inte kunde göras så som hon hade gjort det". ALLTSÅ SERIÖST? Då sa jag faktiskt till henne att jag tycker att man får skilja på saker som inte görs på samma sätt som man själv hade gjort det kontra saker som görs dåligt eller inte alls. De är skilda idag (tror dock inte det var mina visdomsord som satte spiken i kistan men man kan ju alltid hoppas). Ja i alla fall. Tycker generellt att män är så himla dåliga på att ta kritik kring hur de städar och istället ska de bli martyrer och ha offerkoftor och lägga över ansvaret på kvinnorna och deras städhysteri och "hur kan man ens bråka om STÄDNING" och så ska de själva framstå som så himla härligt softa och laid back:a. Alltså jag blir så trött på hela resonemanget. Blir också väldigt trött på folk som tjafsar jättemycket om städning och sedan löser det med att skaffa städhjälp. Blir på riktigt otroligt provocerad av detta, men det kan vi ju ta en annan gång. Nu ska jag porrsurfa SLADDLÖSA DAMMSUGARE och fantisera om ett rent hem.