Stormen Ciara kom och gick, rätt obemärkt måste jag ändå säga för att ha varit en klass 2-varning. Var ute och stormsäkrade halva söndagen kändes det som, men det var nog mer att jag fick lite feeling och började anlägga en ny pallkrageodling över kaninernas begravningsplats. Där har tidigare legat en hög med ris, för det är ju inte så mysigt att gräva upp resterna av tre lik när man känner att man vill odla något. Grävde själv upp skelettet efter förra ägarnas katt (tror jag åtminstone det var) när jag anlade ett potatisland, känner dock inte att jag vill gräva upp tre kaninkroppar i förruttnelse och man har ju lite dålig koll på hur snabbt nedbrytningsprocessen faktiskt går. Tömde ena hushållskomposten förra våren och hittade i alla fall INTE tuppen Lars' huvud där. Men det är ju skillnad på att gräva ner något i en varmkompost och att gräva ner det i marken, särskilt i vår fattiga sandjord (note to self att snart låta nuvarande kompost gå i vila, i den ligger ju fyra tupphuvuden och gosar till sig). En pallkrage flyttar man ju inte på i första taget när den väl är på plats och det blir nog lite extra gödning också?
Ja, nu kom jag visst ifrån ämnet lite. Stormsäkrade gjorde jag i alla fall, sen började vinden friska i framåt eftermiddagen, regnet slog mot rutorna och...tja, sen hände det inte mycket mer. Jag hade ändå mentalt förberett mig på att kanske inte åka till jobbet så tidigt som jag brukar om det skulle ligga träd över vägen och så, men eftersom jag sovit hela natten utan att vakna en enda gång så kändes det rätt så riskfritt att ge sig ut på vägarna. Jag har annars väldigt svårt att sova när det blåser så det dånar och fönsterrutorna skallrar. Det blev inte heller strömavbrott, vilket var skönt för även om det är varmt för årstiden och vi är välsignade med två vedkaminer med kokplattor så är det ju ändå rätt så mycket bökigare. Såatteh, TACK Ciara för att du så att säga tog en omväg. Var väl vad jag ville säga med det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar