Har läst Totalskada av Helena von Zweigbergk. Tidigare har jag läst Tusen skärvor tillit som jag inte gillade något vidare. Den här boken handlar om följande:
Agneta och Xavier har levt i ett långt äktenskap. I takt med tiden och att barnen lämnat hemmet är det som om avståndet dem emellan successivt ökar. Ett outtalat tomrum som ingen av dem riktigt vet hur de ska fylla.
Grälen och striderna är över. Saker och ting får passera. De har ju ett bra liv, en tillvaro fylld av trygga vanor, och de har utvecklat en ömsesidig tolerans. Men kanske har detta ett pris? För där finns också en bräcklighet mellan dem, som kan bli till en spricka som kan gå på djupet och orsaka stor skada.
Men när katastrofen kommer är det utifrån. Och den ställer hela deras tillvaro och deras förhållande på spel. Det är Agneta som är den skyldiga. Hur ska hon överleva skulden? Och när de förlorat sitt hem, hur hemma är de med varandra, egentligen? Vad är värt att slåss för? Och vad ska man släppa för att kunna gå vidare?
Ja, nä, men jag gillade inte heller den här boken något vidare. Stör mig på karaktärerna som jag tycker är trista och irriterande, stör mig lite på språket utan att kunna sätta fingret på något annat än att ordet "duglig" används lite väl ofta. Stör mig på att de har en borderterrier som inte blir SKOGSTOKIG när hon är i samma rum som när Agneta och Xavier ska flå och stycka några harar - så har i alla fall ingen borderterrier som jag stött på betett sig. Den här boken får två små livskriser av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar