Igår var det äntligen som vanligt på måndagarna, med vanlig ridning med vår vanliga ridlärare Karin. Pojken gick lektionen innan vår, och hon som red honom sa att han hade varit "på gränsen till pigg". Det är ju stort för att vara honom, men jag håller med. Han var på gränsen till pigg, vad det nu kan bero på för i fredags var han det ju definitivt inte. Men han skrittade på bra framåt istället för att dra benen efter sig. Det är ju annars hans värsta, att skritta på lång tygel. Eller han tycker kanske inte att det är så farligt, men att sitta på är rena döden. Driver man inte i varje steg känns det nästan som att han ska lägga sig ner, så segt går det. Men inte igår alltså. Traven kändes också fin och galoppen blev bra för att vara vi, kan man väl säga. Det är ju det där med att galoppera tillsammans med nio andra på 20 x 60 meter, det är inte det lättaste. Men han höll ihop det rätt så bra i alla fall.
Dagens övning var "hunden", dvs rida på fyrkantsspåret, göra volt tillbaka vid E, fortsätta på fyrkantsspåret, göra volt tillbaka vid B, lägga en 15-metersvolt vid C och sedan fortsätta med volt tillbaka vid E, volt tillbaka vid B, ny 15-metersvolt och så vidare. En evighetsövning som är jättenyttig för Pojken och han blev så himla fin i formen att det kändes som att jag skulle kunna trava på FOREVER, det var liksom bara att sitta, mata på med lite skänkel då och då och så finlira lite med tygeltagen. Kunde till och med unna mig att tänka på min egen sits emellanåt (det behövs mer än emellanåt, men oftast ligger ju mitt största fokus på att få Pojken att bjuda framåt och gå i vettig form).
Det var på ena volten, på andra volten var det trav över bommar och så galoppfattning efter sista bommen, galoppera ett halvt varv på volten, bryta av till trav och sedan komma på bommarna igen. Och sedan galopp över galoppbommar på böjt spår. Det gick bra och man märkte på Pojken att han tyckte att det var riktigt skojigt. AAH, vilken känsla. Kändes nästan som att Bo Jenå skulle ringa och erbjuda mig en plats i landslaget vilken dag som helst. Haha.
Igår var det premiär för en ny ridskolehäst, plus att en i gruppen red sin egen häst för första gången. Efteråt var min känsla bara: va, var ni också där? Så gött när man är i bubblan. Idag: träningsvärk och antydan till skav. Aja, man ska veta att man lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar