Höst?

Ja, så blev det september och nu är det officiellt höst. Som man har längtat. Jag är en uttalad höst- och vårmänniska. Sådär i slutet av februari, lite beroende på hur vintern har varit såklart, känner jag hur livet börjar återvända för att peaka runt midsommar. Själva högsommaren är också trevlig, men kanske mest beroende på att den innefattar semester och att man får börja skörda vad man tidigare sått. Tycker dock också att det innebär mycket klibbig värme, åska och getingar. Då längtar jag verkligen efter höst. Kyliga morgnar, klar och liksom krispig luft, murriga höstfärger. Att få elda i kaminen, tända värmeljus, mysa ner sig i soffan med en kopp te och en god bok. Allt det där kan man såklart göra året om, men det gör sig inte riktigt när det är tjugoåtta grader varmt redan klockan nio på morgonen (som det var i söndags, fy skäms september) och man håller på att kollapsa av värmeslag. Sen kommer vintern och den KAN bli mysig om det är barmark, vidrig om det kommer snö. Januari och februari är mina värsta månader oavsett, då är jag så trött på mörker och kyla och mörv. Så när våren kommer är det som en pånyttfödelse. Nästa vår hoppas jag dessutom slippa jobba så jefla mycket som jag har varit tvungen att göra de senaste åren. Det är ju lite pissigt att inte ens ha tid att njuta av det där som man längtat så mycket efter.

Längtar nu mest av allt efter att det ska bli kyligare så att jag ska få elda upp allt skräp som ackumulerats i vardagsrummet under sommaren. Vi sparar alltid lite kartonger och tidningar och annat BÖS för att ha och tända med, men man vet ju aldrig riktigt när man eldar för sista gången och därför blir det stående och ser ut som kriget. Nu skulle man ju kunna göra det väldigt enkelt för sig och bara plocka undan det och slänga i de vanliga soporna, men av någon anledning blir det inte av eftersom jag alltid tänker att det nog snart kommer en kylig och regnig dag när det kan passa med en liten brasa. Man vet ju hur svensk sommar är, liksom. Fast det vet man uppenbarligen inte alls?

Idag tog jag i alla fall på mig strumpor. Det har jag, med undantag för när jag har ridit, inte haft på mig sedan...maj? Så det känns lite ovant. Höstigt, liksom. En inte alls dum känsla.