Näe, USCH vad jag känner att det gick dåligt igår. Vi började med att vi skulle skritta ut, sedan trava en specifik runda "i friskt tempo" och sedan jobba vidare på ridbanan. Vi skulle rida på stora utebanan, vilket jag hatar. Stora utebanan är väl...jag vet inte, 120 x 120 meter kanske, och där ligger ett gäng stockar och står oftast hinder. Men plats finns det ju, fast ändå gör det inte det på något mystiskt sätt. Vår grupp på 10 personer kan rida självständigt i alla gångarter på 20 x 60 m utan att krocka, men på stora utebanan är det som förgjort, det känns som att där är folk överallt och alltid exakt där man själv har tänkt rida. Och Pojken hade känts pigg i skogen, men dog lite när han kom ner på stora utebanan och jag tycker inte riktigt att jag fick igång honom ordentligt.
Gårdagens övning var i alla fall "tempoträning i galopp" och det är ju inte Pojkens starka sida direkt. Även om det har hänt JÄTTEMYCKET med hans galopparbete nu i vår så är hans register fortfarande inte speciellt stort åt varken det ena eller andra hållet. Nu skulle vi galoppera två och två ett varv runt stora utebanan i först samlad och sedan ökad galopp och komma så nära en uträknad tid som möjligt för att det skulle vara rätt tempo för samlad respektive ökad. Ja, men den "samlade" galoppen blev ju mest kattskit, med avbrott och slängtrav på sina ställen så det var ju verkligen inget att skriva hem om. Kände att jag själv slarvade med fattningarna också, inte kul. Och den ökade galoppen - jovisst, han dundrade väl iväg lite när jag manade på honom. Men så värst mycket finess över det hela vet jag inte om det var. Å andra sidan så gjorde han inte heller något försök att bocka eller sticka, så man får väl vara glad för det åtminstone.
Nu är det bara en ynklig liten vecka kvar på den här terminen. Sedan sommarlov till augusti och sen är det BOOT CAMP och sen börjar höstterminen igen. Ska på ett sätt bli skönt med lite "ledigt", men det är väl mest för att det är så sabla jobbigt att jobba, åka hem, komma ner i varv och sen är det plötsligt dags att varva upp och ge sig iväg igen. Och sent hem kommer man och sen tar det tusen år att varva ner igen, så nattsömnen blir inte vad den borde bli och speciellt inte när det har gått dåligt, för då måste man, jag alltså, älta det. Fast det är ju ändå så sjukt värt det. Hade inte velat byta bort min grupp om så vår ridtid hade flyttats till midnatt. Men det hade ju inte heller GJORT något om vi hade fått börja en timme tidigare. Men det får vi ju aldrig, så det är bara att gilla läget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar