Har läst Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket av Jonas Jonasson. Har självklart (precis som resten av världen) läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och gillat den mycket, men kände mig ändå lite tveksam till en uppföljare. Det kan väl ändå inte gå att upprepa en sådan succé, tänkte jag ängsligt och drog mig därför för att börja läsa den här för att jag var så övertygad om att jag skulle bli besviken. Fast det blev jag inte! Den var faktiskt nästan precis lika sjukt rolig, halsbrytande och osannolik fast på ett trovärdigt sätt. Den här boken får fem sparrisplantor av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar