Blindtunnel

Har läst Blindtunnel av Tove Alsterdal. Tidigare har jag bland annat läst Vänd dig inte om och I tystnaden begravd, som jag inte gillade så värst mycket. Men det verkar ju som att jag är ensam om detta, för Blindtunnel fick svinbra recensioner som jag tydligen köpte med hull och hår.

Handlingen:
Daniel har förändrats sedan han förlorade jobbet. Desperat flyr han in i husannonser, allt längre bort. En dag hittar han en vingård som verkar nästan obegripligt billig. Sonja går med på att sälja radhuset och lämna Sverige, för drömmen om ett annat liv. Vingården ligger vid en flod, bland böljande kullar i det som en gång kallades Sudetenland. Den har stått övergiven i decennier, vinfälten är övervuxna. När Daniel ger sig på en igenmurad nedgång till källaren förvandlas livsprojektet till en mardröm, där sanningen ligger farligt nära döden. Snart blir Sonja medveten om varför huset saknar speglar.

Jaha, det började väl ändå rätt bra, men jag tröttnade väldigt snabbt på både Sonja och Daniel och deras deppiga liv som man ändå inte fick veta speciellt mycket om, det var mest antydningar och halvkvädna visor om saker som varit, som sen mynnade ut i en bitvis ganska ointressant historia från andra världskriget som Sonja började nysta i. Nä, GÄSP.  Synd, för språket är ändå bra med ett snyggt driv. Men det räcker inte.  Den här boken får två små vinflaskor av fem möjliga.