Har läst F som i sämst av Cilla Jackert. Det är en såkallad ungdomsbok, så jag tillhör väl inte direkt målgruppen. Handlingen är den här:
Jonna är sämst. Sämst på allt. I skolan, hemma, med kompisar (om hon nu hade några, alltså. Då skulle hon vara den sämsta kompisen i världen). Inte för att hon bryr sig. Hon bryr sig faktiskt inte ett dugg. Det enda hon vill göra är att ligga i sängen och peta näsan och äta godis.
Miriam är Jonnas storasyster, och hennes raka motsats. Miriam är bäst på allt, både i skolan och hemma. Hon har världens bästa kompisar och alla killar är kära i henne. Hon är dessutom bäst på att spela gitarr och sjunga, och eftersom hon är bäst på allt, ska hon få ett fint pris på Kulturhuset inne i stan. Gissa om mamma och pappa är stolta över sin äldsta dotter?! Och samtidigt är oroliga för sin yngsta dotter. Det är nämligen dags för det första betyget, och risken finns att det blir så dåligt att Jonna måste gå om årskurs sex. Allting är fruktansvärt orättvist, tycker Jonna och bestämmer sig för att göra något åt situationen. Fast inte riktigt på det sättet som hennes föräldrar hade önskat.
Jag tycker det var en helt okej bok. Möjligen något överdriven i hur perfekt Miriam är och hur mycket hennes föräldrar favoriserar henne och hur mycket Jonna kommer undan med allt, men det kanske är för att jag är för gammal? Men språket flödar på bra och även om själva vändningen och upplösningen känns lite väl sökt så var det en hyfsad läsupplevelse även för en gammal käring som jag. Den här boken får tre dammiga Polly av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar