Men alltså, är det verkligen MIDSOMMARAFTON på fredag? Hur gick det till, det var ju typ nyss påsk? Vad hände? Du slår snart i taket när det gäller övertid, sa vår VD till mig häromdagen i en lätt missnöjd ton, som om det vore a. självvalt, b. mitt fel. Men ja, det är väl vad som hände och det känns inte som att det är något nytt under solen med tanke på hur det har sett ut på jobbfronten de senaste åren:
2015 var året då aktien sjönk som en gråsten, allt var deppigt, ingen visste hur det skulle bli med någonting och folk flydde som råttor från det sjunkande skeppet. Sen blev vi uppköpta av ett riskkapitalbolag och århundrades omorganisation drog igång. Det var det bästa som kunde hända (fast det visste vi inte då), men det var rätt slitsamt. Samtidigt bytte vi affärssystem, och alla som har varit med om det vet ju hur kul DET är.
2016 var året då ännu fler människor slutade och man bestämde sig för att se hur långt man kunde gå för att slimma en organisation. Ja, det var väl inte ett uttalat mål, men det var så det kändes för oss som var kvar och fick jobba röven av oss för att få det hela att gå runt. När jag började var vi sju personer som satt på labbet, nu var vi tre och det var fortfarande samma jobb som skulle göras.
2017 var året då min på den tiden närmaste kollega blev utbränd (SURPRISE?) och jag fick överta hans arbetsuppgifter också. Och det var ju inte som att jag inte hade att göra innan om man säger.
2018 var året då en annan kollega slutade och det blev bestämt att hennes arbetsuppgifter (produktionsplanering) skulle skötas på distans från en annan del av koncernen. Och att jag och en till skulle vara "backup i händelse av sjukdom". Sen slutade det med att både han och jag i princip jobbade heltid med detta eftersom det visade sig att man visst måste vara på plats för att sköta merparten av arbetsuppgifterna. Sen slutade ytterligare två kollegor med spetskompetens, och gissa var de arbetsuppgifterna hamnade?
2019 anställde man då en ny person som skulle ansvara för produktionsplaneringen och allt skulle vara frid och fröjd, och det var/är det också på den fronten. Sedan skulle det in någon med spetskompetens, och då drabbades vi av Narcissus. Lider fortfarande av sviterna av detta, men nu går det i alla fall på rätt håll. Även om problemet med spetskompetens fortfarande inte är löst, men det jobbas på det på högre ort.
Ja, så det kanske inte är så himla konstigt att man inte hinner med i svängarna? Eller att man "slår i taket" för övertid? Tur man ändå är en rätt så optimistisk person som tänker att det löser sig på ett eller annat sätt. Men ja, det är ju inte jättekul att upptäcka att hela våren har passerat och det enda man minns är att man har jobbat. NÄR JAG BLIR PENSIONÄR är en mening som jag ofta uttalar, och då djävlar ska guld och gröna skogar och framför allt oceaner av fritid breda ut sig framför mig. I mina drömmar alltså, vet ju att pensionärer är något av de mest upptagna personerna som finns i detta land. Men man kan ju få fantisera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar