tisdag 4 juni 2019

Till stallet istället, v23, pt1

Vet inte om det blir någon part 2 denna veckan heller, p g a är ledig på fredag och då är det ju lite jobbigt att ha tider att passa. Plus att jag eventuellt ska gå på bio med mitt äldsta barnbarn och se nån superhjältefilm, filmen börjar 17-ish och då blir det tajt. Om jag inte ska komma inflåsande svettig och i ridkläder i biomörkret, men det ska jag nog inte.
Aja, igår då: Det var 29 grader varmt när jag körde hem från jobbet, det var även klass 1-varning för åska framåt kvällen. Smart som jag (inte) är lämnade jag rutorna nervevade så att bilen skulle vara lite utvädrad när jag skulle till stallet. Åskan kom lite tidigare än planerat, med den en rejäl störtskur och mina säten blev blöta.
Kom till stallet med blöt stjärt, sadlade Pojken som var måttligt road av att skritta ut en runda som framridning. För att vara en kille med rätt så mycket issues med att ridas ensam så bryr han sig väldigt lite om att andra hästar i hans sällskap skrittar på framåt och försvinner i fjärran, eller han anstränger sig i alla fall inte nämnvärt för att hänga med. Vet ingen som skrittar så långsamt som han på lång tygel och det spelar ingen roll var jag är i ledet i början av ridturen, jag kommer alltid fram sist ändå.
Efter framskrittningen red vi lite självständigt arbete i paddocken tills det började blixtra och mullra, då gick vi in i ridhuset och jobbade med öppna och galoppfattning på rakt spår på kvartslinjen, samt trav utan stigbyglar och öka och minska volter.  Pojken kändes SUPERFIN i formen. I höger varv var det lite svårt på volten, då ville han gärna falla inåt, men i vänster varv var det som en dröm. Mmm. Hade kunnat rida i TIMMAR, men det gick ju inte. Lagom till lektionen slutade så började Regnet. Syndafloden var som en stilla å i jämförelse. Och naturligtvis skulle Pojken till hagen allra längst bort från stallet, och naturligtvis gick alla andra ponnyer redan där så sällskap på vägen dit och hem var uteslutet, men det var ju bara att se glad ut och börja traska. Fast löven i skogen tog det mesta av regnet och hade det inte varit för myggen så hade det varit riktigt mysigt att lunka fram där med Pojken som en stor hund i kölvattnet (han har inte speciellt bråttom ner till hagen heller). Nu är det bara två gånger kvar på den här terminen. Buhu. Fick dock reda på att vi ska få fortsätta ha Karin som instruktör till hösten, det kändes ju i alla fall toppen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar