måndag 17 juni 2019

På vaktelfronten inget nytt, fast de har i alla fall fått en voljär

Har skaffat en sån där lampa som man kan lysa ägg med och se om de är befruktade, och så kollade jag på de som ligger i kläckaren. Det var inget upplyftande resultat. Såvitt jag kan bedöma så är ett (1) ägg av 12 befruktat. Alltså, den där djävla Johnny får ju ta och börja leverera nu. Annars åker han i grytan. Nää, skojar bara. Jag får väl köpa ägg av någon som har en lite mer påstridig tupp istället.

Ja, men i alla fall så har vaktlarna fått flytta upp till voljären nu (att jag skriver "upp" beror på att den ligger i en uppförsbacke från huset räknat) och varje dag går jag in och sätter mig där en stund. Det är så mysigt att se när de små knatar omkring. De är inte som hönsen, som alltid åtminstone ser ut som att de har en slags agenda, utan de bara pinnar runt till synes helt planlöst.

Taxarna och Tage (utanför bild) är mäkta fascinerade av vaktlarna. Man skulle ju kunna tycka att de borde fatta att det är samma vaktlar som de passerat varje dag i snart ett år, men det är BREAKING NEWS varje dag. Kaninerna ska vi inte tala om. Vi har ju satt staket runt där burarna står och det är väl en meter högt eller nåt sånt. Tage står och studsar från stillastående och har som tur var inte fattat att man kan hoppa framåt, för han är i jämnhöjd med staketets överkant som nån jefla känguru. Men de vänjer sig väl. Det var ju ett himla hallå även när vi skaffade hönsen och det vande dom ju sig vid rätt så fort. Både hönsen och hundarna. 


Tax-tv.
.
Vaktelbaren. Här är det Anita som släcker törsten.
Skitsvårt att fotografera, men det här är i alla fall inuti
voljären. Ena kortsidan vetter mot växthuset. Till höger
sitter ett litet uppfällbart tak som ska ge regnskydd och
skugga. Sedan sitter det ett nät-tak högst upp. Det gick
inte att ha det skyddande taket där p g a att det då skulle
bli fel fall på det kontra nämnda växthus och allt regnvatten
skulle rinna in i voljären.

 
Bild tagen inifrån växthuset. Till höger i bild: Snövit. Eller
om det är Svartprick, svårt att avgöra när man bara ser röven.
Så här ser det alltså ut utvändigt. Till vänster om den
funderar vi på att antingen göra en voljär till, alternativt
en liten uteplats där man kan sitta och fika. Vad som
inte syns på bild är att där ligger (i runda slängar) 2354365745
tegelstenar där. Som alltså först måste flyttas någon annanstans.
Så det är nog ett projekt som får mogna fram över tid, som det
brukar heta när man inte ids ta tag i det direkt.
Vad som inte syns på voljären är att den har nättak, men det vet
jag att den har för det stod jag och knåpade fast en solig dag
(brände mig och fick soleksem på köpet, så det minns jag)
förra veckan. Annars är det mest min man som ska ta äran åt
sig av det här bygget. Om det är någon som undrar varför det
står ett snett svart kors framför voljären så kan jag informera
om att det är förra ägarnas torkställning. Det står alltså ett
likadant kors några meter därifrån och så kan man spänna
torklinor däremellan. Det är dock rätt besvärligt att knata
ända upp hit med en korg blöt tvätt, så det gör vi rätt sällan.  

1 kommentar:

  1. Vad trist att Johnny inte levererar. Jag misstänker att vaktelkycklingar är söta så man svimmar. Har sett fram emot att få se några här. Håller tummarna!

    SvaraRadera