onsdag 26 september 2018

Reportage från en vaktelbur

Får väl uppdatera mina trogna läsare med lite bilder på vaktlarna också. Vaktlar är så gulliga att se på, men ska jag vara helt och uppriktigt ärlig är de ganska tråkiga som husdjur betraktade. De är liksom inte sociala på samma sätt som hönsen, fast jag antar att de kanske blir det om man pysslar jättemycket med dom. Men mina ägnar sig mest åt att ligga och trycka under grenar när de inte äter eller dricker. Det är ett naturligt beteende för vaktlar, så det är ju inte mycket att göra åt.
Vi har japanska jumbovaktlar, de är modell större fast ändå små om ni fattar vad jag menar. Större än en koltrast men mindre än en duva.



Så här bor våra vaktlar. Buren består av fyra sektioner där
ändsektionerna är små krypin i händelse av dåligt väder.
I varje sektion finns en lucka som man kan öppna utifrån.
Tage gillar att hålla koll på dom. En gång hoppade han in
i buren när jag öppnade, men jag hann få ut honom innan
både han och vaktlarna fattade vad som skulle kunna hända. 
Här är spa-delen med sandbad. Som strö har jag grenflis,
vilket är OTROLIGT uppskattat.
Och här är matsalen. Om höns är svårfotograferade så är
vaktlar sju resor värre. Det här är i alla fall den stolta
tuppen Johnny som inte alls vill vara med på bild.

I den öppna delen av buren har vi lagt in grenar eftersom
deras hobby lite är att gömma sig.
Det här är Honung. Hon är den enda som har den här
färgen och är en av tre hönor som jag är bergsäker på.

Tuppen Johnny till vänster och nån av de mer anonyma
hönorna till höger.
Hönan Svartprick (jättefantasifullt namn). Vi har två vita
hönor, men Svartprick är, till skillnad från Snövit, inte
helvit.
Längst in: Snövit, och så två av de anonyma hönorna som
jag inte ser skillnad på. Vi har totalt 7 hönor och en tupp. Från
början var det 8, men en blev sjuk och dog.
Johnny (längst fram) med en av sina fruar. Önskar att jag hade
kunnat infoga ett ljudklipp på när Johnny gal för det är ett
så pass gulligt läte och låter inte alls som en hönstupp. Men
dels har jag inget sånt ljudklipp och dels hade jag ändå inte
vetat hur man skulle få det att hamna i blogginlägget. Ni
får googla eller nåt.

I somras var vaktlarna oerhört produktiva och värpte som bara den, men nu har de gått ner på sparlåga och det är bara någon enstaka som lägger ett och annat ägg varje dag. Jag antar att det är helt normalt när det blir kallare och mörkare. När andan faller på (d v s snart?) så ska vi bygga en annan bur till vaktlarna för den här är rätt svårstädad.  Den har nätbotten och tanken var att vi skulle flytta runt den då och då så att de kunde äta gräs, men de föredrar att krafsa och rafsa i sitt grenflis tio gånger av tio och vill man göra dom riktigt lyckliga så kan man slänga in några nävar vissna löv som de får jobba sig igenom. Gräset skiter de fullständigt i, och sedan blev den färdiga konstruktionen rätt tung och därmed också svår att flytta. Nästa gång bygger vi en allroundbur på ben så att man kan städa den utan att ligga dubbelvikt och som går att använda både till vaktlar och kaniner. STAY TUNED!

6 kommentarer:

  1. Nu har det lossnat rejält, vad kul att höra om vaktlarna. Fast själv tycker jag om djur som man kan gulla med. Katter och hundar är favoriter.

    Vad gör ni med döda djur? Ar det tillatet att begrava själv eller maste man lämna för destruktion?

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det vilda djur så förpassar vi dom bara över staketet (till naturreservatet) så tar räven eller kråkorna hand om det på nolltid. Vakteln la vi dock i soptunnan (brännbart), för den hör ju inte hemma i den inhemska faunan.

      Radera
  2. Så gölliga! Alla vaktlar jag träffat (ungefär tre) verkar ha ”gömma sig under en buske” som främsta fritidsintresse. Jag är imponerad av att du lyckades fotografera dem. Får de springa lösa något, eller bor de i sin bur för jämnan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. De får aldrig vara lösa. Vaktlar har, till skillnad från höns, ingen känsla för "var de bor" och rymmer för att sedan aldrig mera återvända. Och eftersom det inte är en inhemsk art vill man ju inte att de ska beblanda sig med den svenska faunan (börjar jag låta som Jimmie Åkesson nu??), så därför får de helt enkelt stanna i buren.

      Radera
  3. Som irländska settrar då? Jag har läst att det är den hundras som springer vilse oftast.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det så? Skulle iofs inte förvåna mig det minsta, tycker settrar generellt verkar vara rätt vimsiga :D

      Radera