måndag 24 september 2018

Reportage från en hönsgård

Eftersom det har kommit in önskemål om uppdatering kring menageriet härhemmavid så tänkte jag lite ambitiöst, eftersom jag är mina fåtaliga läsares SLAV (eller snarare: blir så sabla smickrad över att någon intresserar sig, hahaha), att jag skulle gå ut och fotografera hönsen igår. Det är bara det att hönsen inte låter sig fotograferas, eller de fastnar ju på bild, men det blir inga bra bilder. Eller i alla fall inte bilder som jag har tänkt mig, vilket var bilder på hönor som poserande snyggt en och en, men istället trängde de antingen ihop sig i en klunga eller vände röven till och pickade sniket efter mask. Alternativt körde ner huvudet i den lilla bytta med solrosfrön som jag hade tagit med mig som fjäsk, men så ser aldrig bilder i hönsböcker ut. Jag utgår från att man kan träna höns till både det ena och det andra, men det har jag alltså inte gjort och bilderna blir således därefter. Man kan klicka på dom så blir dom större, bilderna alltså.

Michelle Obama. I mina ögon den snyggaste hönan i
flocken, fast just den här bilden med skuggor och grejer
gör inte hennes ståtliga fjäderdräkt riktigt rättvisa. 
Michelle Obama (den riktiga) betalade nog ingen hyra i
Vita Huset, och hönan Michelle Obama var också sist ut med
att börja värpa, nästan två månader efter resten av gänget. Det
sköter hon snabbt och diskret som det anstår en First Lady.

I mitten ståtar Mette-Marit med sin krona. Vissa Blommehöns
har tofs på huvudet, hos oss är det bara Mette-Marit som har det.
Det var mer utmärkande innan hennes kam blev så stor som den är nu.
Mette-Marit var den första hönan som började värpa. Hon är
väldigt social och nyfiken. Hon ligger gärna och trycker i redet
en god stund när hon värper och låter sig inte störas av något.
Hon är COOL helt enkelt.


 
Här står Magnhild och gottar sig i solens sken. Som kyckling
var hon svart-grå-spräcklig och rätt anonym till utseendet,
men i takt med att hon blev äldre fick hon stiligt nougatfärgade
bröstfjädrar. Magnhild är en vaken tjej som håller sig framme
när det händer något.

 

Det här är Jeanette. Hon är lite blygare än de andra och
går gärna för sig själv och plockar. Jeanette var den andra
hönan som började värpa. Hennes fjäderdräkt är väldigt
snygg med både silver- och guldskiftningar.
 



Christine Perfect betedde sig som vilken rockstjärna som helst
och ville inte vara med på bild. Christine är lite stingslig och
drar sig inte för att picka sina medhöns när de är för närgångna,
eller för all del mina fötter när jag är barfota. Christine kan ligga
och trycka i redet i flera timmar innan ägget kommer.

 
Här kommer Brienne och då är det bäst att akta sig. Nä,
skojar bara. Brienne fick sitt namn efter Brienne of Tarth i
Game of Thrones för att hon var störst av kycklingarna.
Hon är fortfarande en riktig biff, men väldigt snäll. Hon är också
väldigt mån om att tala om för hela världen att hon har värpt.
Det är det viktigaste i världen och alla måste få veta!
Helt seriöst håller hon nog högre ljudnivå än en tupp och det är
ett  ka-ka-ka-KAAA:ande  som kan pågå utan uppehåll
 i säkert en kvart. Tack och lov så har Brienne inte lika tidiga
vanor som en tupp.


Som sagt...det där med att vara hönsfotograf är inte det
lättaste. Har i detta nu mobilen full av bilder på hönsrövar.
ENJOY.  


Märker man något i flocken sen f d hönan Laura tuppen Lars fick smaka på yxan? Nä, det tycker jag inte, faktiskt tycker jag nog det är mer ordning och reda nu. Det har nog dock inte så mycket med frånvaro eller närvaro av tupp att göra utan röran berodde nog mer på att de då var tonåringar (med en tonårstupps tveksamma ledaregenskaper), och nu är de vuxna kvinnor som sköter sig själva utan någon som bossar över dom (eller i alla fall har inte jag sett någon som tagit på sig en uttalad ledarroll). Så här ser en dag i hönsens liv ut: Så fort luckan öppnas på morgonen så går de ut och fångar dagen i hönsgården som är cirka 100 kvadratmeter stor och full av buskar och annat spännande. Där tillbringar de hela dagen med att krafsa och sprätta och picka och sandbada. Regnar det så går de oftast in under huset eller trycker ihop sig under någon buske. In i själva hönshuset går de bara om de känner för att äta, eller när det är dags att värpa. De värper oftast en och en och alltid på förmiddagen eller tidig eftermiddag. De har blivit lite mer flexibla när det gäller att välja rede. I början valde alla det ena redet och trängde hellre ihop sig två stycken i det än att ta det andra. Nu är det dock rätt så jämnt fördelat med hur de lägger sig.

Just nu kan man räkna med att de gemensamma krafter lägger mellan fyra och sex ägg om dagen. Det blir en FASLIG massa ägg per vecka har jag upptäckt, men det är ju ett angenämt bekymmer. Vi hade nog kunnat sälja lite, men hittills har jag inte riktigt känt för att ta tag i försäljningsdelen utan fryst in och/eller gett bort överskottet. Att sälja ägg har ju heller aldrig varit en plan, utan målet var bara att vara självförsörjande. Vi får väl se hur långt det räcker över vintern, vi tänker inte försöka maxa produktionen med tilläggsbelysning och sånt, utan naturen ska få ha sin gång. Borde kanske vara lite mer driven när det gäller att sälja, men jag hatar verkligen att hålla på och bestämma tid och plats och träffa folk och ta betalt och, ja, hela försäljningsbiten, mest beroende på att folk generellt är så djävla KRÅNGLIGA. Eller det är i alla fall min erfarenhet av att sälja grejer på Blocket. De som är intresserade kan aldrig när man själv kan, sen bestämmer man en tid och så kommer de inte, eller så är de intresserade och ska återkomma men hör sedan aldrig av sig, man vet inte om man ska vänta eller sälja till någon annan. Eller, som när jag sålde en soffa en gång, så kom det en tafatt människa som a. inte hade med sig egen bärhjälp och b. inte klarade av att vända med släp, och c. inte hade med sig jämna pengar (det här var innan SWISH-revolutionen) och sedan hade mage att beklaga sig över att JAG inte hade någon växel (jag hade begärt 900 för soffan, hon hade med sig två femhundralappar), MEN SER JAG UT SOM EN BANK ELLER? Då hade jag dessutom BÅDE hjälpt henne att bära ner soffan samt vänt hennes bil med släp, så jag tycker faktiskt inte att hon behövde sura över att jag sa att hon antingen fick betala 1000 kronor eller lasta av och bära upp soffan igen, fast i vänligare ordalag).   

Ja, det var ju en liten utvikelse från hönstemat. Åter till ordningen. De äter det här fodret (som de Ä-L-S-K-A-R) och matrester, bortrensat ogräs och annat grönt, plus allt som de hittar i hönsgården (inklusive lågt sittande blad på alla buskar). Tyvärr verkar inte mördarsniglar vara någon favorit, har provat att ge dom småsniglar men hönsen bara: NÄTACK.


Hönsens version av oxfilé.


De får också fri tillgång till krossade snäckskal. Fodret innehåller kalk så det ska egentligen inte behövas, men de har en skål i alla fall och det verkar som att de gillar att picka i sig ett och annat  skal i förbifarten. Grus (som höns måste ha för sin matsmältning) utgår jag från att de själva petar i sig från marken utomhus, där de ju faktiskt tillbringar minst 90 % av sin vakna tid (slakten av Lars inkluderade en av ren nyfikenhet dissekering av muskelmagen, vilket bevisade att så var fallet). Blir det mycket snö och is i vintern så kommer de nog att få lite extra grus inne i hönshuset (även om jag egentligen tror dem fullt kapabla till att krafsa undan snö och peta i sig vad de behöver i det avseendet, men better safe than sorry som det ju heter).
Cirka en gång i veckan ger jag lite vitaminer och selen i dricksvattnet, inte för att jag tror att det
behövs EGENTLIGEN,  men det skadar ju knappast heller. Jämfört med andra husdjur är de extremt lättskötta, kvoten mellan den trevnad de tillför och den arbetsinsats som krävs för att sköta dom är skyhög. Det här var värt varenda timme av blod, svett och tårar i byggandet av Höns-Hilton. Som nu dessutom blivit försedd med solcellspanel och belysning. STAY TUNED för det inlägget.


4 kommentarer:

  1. Sa roligt att du börjat respondera till kommentarer igen :). Men menar du verkligen att du fryser okokta ägg, eller att du lagar äggrätter och sedan fryser in?

    Min turkiska kompis lagade en äggrätt som var jättegod och lätt att göra. Stek grovhackad lök pa ganska lag värme och rätt sa länge, tillsätt tomatpure, koka ihop och pa slutet stek nagra ägg pa toppen. Servera med bröd som är gott att doppa i. Fattigmansrätt i Turkiet tydligen, men gott.

    Nu väntar jag med spanning pa uppdatering av vaktlar (kan ingenting om dem), hundar och kaninburar. Och förstas vart resan gar med det nya passet...eftersom det tydligen inte är obligatoriskt med nationellt ID-kort i Sverige.

    Annika

    PS. Ett tips är att sätta upp en skylt utanför ditt hus, „försäljning av färska ägg varje lördag 13-15“. Da lär sig omgivningen att här vankas det nyvärpta ägg men bara pa lördagar. Eller en dag och tid som du själv väljer förstas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kom på att jag glömde svara på en fråga: Jag knäcker äggen, vispar upp dom lite lätt med en gaffel och fryser sedan in. De blir inte likadana i konsistensen när man tinar upp dom, men funkar fint till pannkakor, omelett, bakning mm.

      Radera
  2. Bor nästan längst bort på en återvändsgata, så antal förbipasserande är minimalt, men tack ändå för tipset. Den där äggrätten har jag lagat några gånger, det är inte dumt. Visste dock inte att det var fattigmansman, men där ser man.

    SvaraRadera
  3. Åååååh vad fina de är allihop. Trots att jag ju fattar hur löjligt svåra de är att fotografera. De flesta tama och halvtama djur verkar förstå att man håller på med något när man ska ta ett foto och springer då omedelbart bort, eller rakt fram till en, så att varje bild blir kajko. Jag har mååååånga kassa katt, hund och hästbilder.
    Tack för den fenomenala uppdateringen! Nu undrar jag bara om vaktlarna också trivs och mår bra?

    SvaraRadera