måndag 25 juni 2018

Kan vi prata om fotboll i allmänhet och Jimmy Durmaz i synnerhet?

Jag är inte jätteintresserad av fotboll, men av någon anledning så har jag ändå tittat orimligt mycket under detta VM. Har alltid sagt att för att jag ska bli intresserad så måste det vara ett lag som jag hejar på och det måste gälla något, typ måstematcher, för att jag ska tycka att det är åtminstone lite spännande. Jämfört med bollsporten nummer ett, HANDBOLL, så är ju fotboll oftast ett enda stort sömnpiller som utgörs av ett evinnerligt harvande på mittfältet, evighetslånga passningar, vuxna karlar* som faller av vinddraget och ligger och vrider sig i orimliga plågor (för att i nästa stund kunna springa och sparka och vara helt smärtfria) och i värsta fall 90 sega minuter utan att det blir ett enda mål. GÄÄÄSP säger jag om det i vanliga fall. Men under detta VM har jag blivit sittande framför den ena matchen efter den andra. Inte bara när Sverige spelar utan även lag som Japan och Iran, som jag inte ens visste att de hade ett landslag i fotboll. Igår kväll satt jag som klistrad och såg Colombia spöa skiten ur Polen och tyckte det var riktigt underhållande. Hur gick detta ens till? Är det sånt som händer när man fyller 50? Va? Va? Va?

Jaja. Jag såg såklart också Sveriges match mot Tyskland. När det kommer till det svenska landslaget kan jag NOLL spelare. Nu VET jag att det är nån Janne Andersson som är förbundskapten, men för mig hade det lika gärna kunnat vara Svennis. Eller varför inte Tommy Svensson. Så lite uppdaterad är jag. Och om spelarna kan jag inte ett smack. "Var är Ravelli", frågade min man, som är ungefär på samma nivå som jag i det avseendet. Jag vet att en heter Mikael Lustig, för det är ju ett skojigt namn som är lätt att lägga på minnet. Och så är det han, Forsberg nånting va? Hörde en intervju med honom på radio, annars hade jag nog inte kunnat det heller. För övrigt har jag lika lite koll på Sveriges landslag som på låt oss säga Panamas. Noterade i alla fall att det i andra halvlek byttes in en spelare som hade ett enormt skägg. Det är bra med spelare som har såna där signifikanta kännetecken om man inte ser vad det står på tröjan. Tänkte att det måste ju vara jättevarmt att springa omkring i 30 graders värme med ett sånt skägg? Det var väl ungefär så mycket uppmärksamhet som Jimmy Durmaz fick av mig under den här matchen. Jag noterade väl att han fällde någon tysk och att det blev frispark och sen blev det mål till Tyskland. Jamen herregud, det är ju sånt som händer HELA TIDEN? Inte att det blir mål, för det blir det ju alldeles för sällan, men det här med spelare som kastar sig efter bollen, råkar träffa motståndarens ben istället och så blir det antingen frispark eller straff eller ingenting beroende på domaren och situationen. Jaha, så förlorade Sverige, men det berodde ju inte på det utan på att Tyskland spelade bättre (enligt min killräckliga bedömning). Sverige var ju knappt över på den tyska planhalvan annat än rent tillfälligt, och så vinner man inga matcher, det är sen gammalt och ingenting att sura över.

Jaha, sen slöbläddrade jag lite i sociala meder och så råkade jag se någon av mina Facebook"vänner" som skrivit JIMMY DURMAZ DU ÄR DÖD FÖR MIG**. Tyckte det var väl ändå att överreagera, herregud vad löjligt tänkte jag som inte ens reflekterade över att det var han som "orsakat" den där frisparken som ledde till det avgörande tyska målet, det kunde väl ha varit vem som helst. Sen läste jag DN att hen knappast var den enda som hade gått bananas på sociala medier med avseende på Jimmy Durmaz. Jag läste om de rasistiska påhoppen, trakasserierna, dödshoten. Alltså seriöst, dödshot? Helvete vad man kan bli rädd för mänskligheten ibland. Och trött. DET ÄR ETT SPEL. Och så undrar man om alla dessa människor aldrig själva gör några misstag? För i såna fall skulle ju världen vara helt fantastisk om ni frågar mig, men människor begår misstag hela djävla tiden och den som är fri från synd kan ju kasta första stenen, OCH SÅ VIDARE. Deal with it. Det var väl inte som att han gick in med ett uppsåt att "nä, men om jag skulle ta och fälla en tysk spelare så att de kan göra mål och vi förlora, JA VILKEN JÄTTEBRA IDÉ" va? Och VARRRRFÖRRRR (sagt med Arga Snickarens tonfall) skulle en svensk landslagsspelare plötsligt förvandlas till någon djävla landsförrädare? Så dumt att man knappt ens förstår hur någon kan få ihop en så korkad tankekedja. Det var som när Ljubomir Vranjes (nu pratar jag alltså handboll för den som inte hängde med i den övergången) missade en straff mot Serbien (tror jag, minns inte exakt, men antar att det var det, men med tanke på intelligensnivån hos de inblandade så kan det ha varit ett random land på Balkan) och konspirationsteorierna bland de lågbegåvade genast började hagla, var det inte så att han har serbiskt påbrå och då måste han väl ändå ha gjort det med flit för att hjälpa sina "landsmän"? Jo, men inte ens om han hade tänkt byta nationalitet och landslag hade det väl varit speciellt intelligent att öppet sabotera för sina egna i syfte att hjälpa motståndarlaget, tror nämligen inte att ens proffskarriär hade varit så långlivad då.

Så att näe hör ni svenska fotbollskillar (för enligt uppgift kommer merparten av dessa hatinlägg tydligen från arga unga män), nu får ni väl fan i mig ta och kamma er. Skulle vara jefligt roligt att se er spela i landslaget och vinna varje match och aldrig begå ett enda misstag. Jamen vad väntar ni på? Varför är ni inte ens med? (Svar: för att ni är helt värdelösa S-O-P-O-R).
Och dessa värdelösa sopor har tydligen glömt att Durmaz gjorde ett av målen som avgjorde det kval som gjorde att Sverige ens tog sig till VM***. Läste det här igår: När Durmaz mål mot Frankrike började cirkulera igen i morse kom genast invändningarna om att ett enda mål inte är avgörande, och att det var »hela laget« som tog oss till VM – detta från samma människor som anser att en enda orsakad frispark är avgörande, och att det inte var hela laget som förlorade igår.

Ni hör ju själva hur djävla dumt detta resonemang är. Att de inte skäms över såna korkade uttalanden?
Jag bryr mig egentligen inte jättemycket om hur det går för Sverige i fotbolls-VM, men just nu önskar jag mest av allt att Sverige vinner över Mexico och att det är Jimmy Durmaz som får sätta det avgörande målet. Då blir det storlip, det kan jag utlova med 100 % säkerhet.


* Vill nog påstå att det här fenomenet är mer utbrett i herrfotboll än i damfotboll, ja.

** Den där som skrev sådär på sin Facebook är numera borttagen från min vänlista. Gör er icke besvär säger jag bara.

*** Detta hade jag ingen aning om eftersom mitt nyvunna fotbollsintresse/50-årskris/eller vad det nu handlar om, inte omfattade VM-kvalet. Men alla kan ju googla. Källa: http://tvdags.se/artikel/favoritrepris-se-jimmy-durmaz-mal-som-forde-sverige-till-vm




2 kommentarer:

  1. Jag gillar fotboll vartannat år. EM och VM = bänkad framför teven. Trots att många av matcherna är 90 minuter av leda, så är det så grymt kul när en match är bra. Som Polen - Colombia. Så bra!!
    Däremot är jag inte särskilt förtjust i alla andra människor som gillar fotboll.
    Folk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såg också den matchen, den var mycket underhållande :)

      Radera