Lugn och ro. Tycker de senaste veckorna har varit ett djävulskt inferno av sjuk hund (värst), presentfixande inför 2 barnbarns födelsedagar (min mamma har kommit på det för henne förnämliga att bara föra över pengar och be mig fixa eftersom hon ändå inte kan leverera p g a avstånd, vilket innebär att presenter från henne inte bara ska köpas, slås in och överlämnas utan även KOMMAS PÅ) samt, som grädde på moset, helt sinnessjukt och helvetesmycket jobb, vilket även inkluderat att anställa och lära upp en ny medarbetare som på sikt ska avlasta mig, men det innebär ju ändå rätt mycket belastning innan det blir någon avlastning att tala om. Jobbar ju i en bransch med säsongsvariation, vilket innebär att det finns toppar och, om inte dalar så i alla fall perioder där det rent teoretiskt är lite mindre att göra. Tror dock att koncernen som jag jobbar inom försöker slå någon form av världsrekord i omorganisationer, så de här såkallat lugnare perioderna har snarare präglats av en djävla röra de senaste åren. Och nu går vi mot högsäsong och allting är fortfarande KAOZ och en massa saker som inte fallit på plats än. JII-HAAAA. Eller kanske inte.
Nu ska vi dessutom ha kick off. Det har vi varje år så här års och det verkar alltid som en bra idé när man börjar prata om det i januari, men nu har jag mest av allt lust att ställa giget. Är en av dom (få) som drar i rätt många trådar för att få ihop det med föreläsningar och workshops och lokaler och mat och fika för 20 personer i två dagar, så för mig är det sannerligen ingen rast och ingen ro. Önskar att jag vore en vanlig dödlig som bara kunde få sitta på röven och ta in information, men olika falla ödets lotter.
Längtar så sinnessjukt mycket efter helgen. Tänker att jag ska ligga framför kaminen i fosterställning och glo på Wahlgrens värld och A Perfect Match och äta romchokladpaddor i 48 timmar. Så kommer det naturligtvis inte att bli (framför allt hade jag nog inte klarat såna enorma doser av nämnda program och ej heller en diet som uteslutande bestod av romchokladpaddor), men man kan väl ändå få drömma lite?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar