Hur man botar sin FOMO-stress (som man i och för sig aldrig har haft)

Det finns ju ett begrepp som heter FOMO. FOMO står för Fear Of Missing Out, dvs typ skiträdd att missa nåt av vikt och värde. Har sagt det förut, eller åtminstone bloggat om det, och säger det gärna igen, jag tycker att folk kan ta och skärpa sig generellt när det gäller att hispa omkring mellan "livspusslet" och "den berömda väggen" utan att för den sakens skull måste ha koll på allt som händer och må dåligt över att man inte har det ljust och fräscht och harmoniskt och lyckligt twentyfourseven som alla andra ger sken av att ha bakom sina starkt vinklade och multi-instagramfiltrerade bilder i sociala medier. Det är ju inte så livet ser ut på riktigt så sluta att ens tänka i dom banorna.

Skaffade ju ny telefon för ett tag sen. Den var lite modern och därför gjord i glas och metall istället för gammal hederlig plast som min gamla. Min gamla hade jag alltid i fickan, och om jag råkade ha en halv minut till övers så var det lätt att bara dra upp luren och scrolla igenom något decimeter Facebookflöde för att fördriva tiden. Min nya telefon visade sig inte vara speciellt bekväm att ha i fickan, den var både kall som is och framför allt hal som en ål. Så för att den inte skulle halka ur näven eller fickan och ner i backen och spricka fortare än man hinner säga Samsung Galaxy så blev jag faktiskt tvungen att göra ett undantag från  YSNS-utmaningen och skaffa ett skal till den. Eller fodral kanske det heter, ett sånt där som var och varannan människa har som ser ut som omslaget till en Filofax, med något slags magnetknäppe och plats att stoppa ner sina AmEx Platina eller andra fräna kreditkort (som man inte har). Detta gjorde att telefonen plötsligt kändes tjock som en Aladdinask och det kändes som att det blev ett helt litet företag att bara få upp den ur byxfickan. Till skillnad från den gamla hederliga Filofaxen, där knäppet satt på framsidan, så sitter knäppet på telefonfodralet på baksidan. Det har jag lärt mig nu efter några veckors vändande och vridande, men det känns ändå bökigt och omständligt att få upp den. Och sen ska man svajpa bort skärmlås och svajpa sig fram till apparna och först DÄR kan man få se bilder på folks solnedgångar och frukostar eller läsa arga inlägg om "köttisar" i Facebookgruppen "Vegetarianer och veganer i Sverige". Många fler steg än med förra telefonen som det ju bara var att hala upp när tillfälle gavs. Känner nu att jag är HELT OUPPDATERAD på vad folk håller på med. För jag orkar bara med en viss längd på Facebook- och Instagramflöden i stöten, sen tröttnar jag och har jag inte hunnit igenom allt sen förra gången jag kollade så är det kört. Just nu har jag inte heller så mycket dötid att det ens finns möjlighet att scrolla sig igenom allt som hänt sen sist.

Och vet ni vad jag har upptäckt? *konstpaus och trumvirvel*
Det. Händer. Inte. Ett. Smack. Om. Man. Inte. Hinner. Kolla. Allt.

Det var ju absolut inget nytt under solen, men det tål att upprepas. Eftersom det här med FOMO tydligen är så stort att folk inte kan hantera det riktigt. Skaffa då en telefon som är riktigt bökig att få upp ur fickan och ännu bökigare att öppna. Träna sedan på att låta bli att göra detta. Träna på att säga "nej" när folk frågar om man har sett Märta-Louises pelargonbilder på Instagram. Fundera på deras reaktion. Blir dom förfasade? Tycker dom att du är helt trög?
Då är det dom som har problem, inte du. Over and out från verkligheten.