Igår fortsatte vi att jobba med den övning vi påbörjade förra veckan, som var att rida på ett litet fyrkantsspår, göra halva framdelsvändningar i varje hörn och slutligen rida hörnpasseringar och flytta framdelen innanför spåret. Förra veckan gick ju sådär, stressigt var väl bara förnamnet tyckte Bulldozern. Igår gick det lite bättre! Ja, det var ju inte som att det gick BRA, för det känns som att vi hela tiden är och touchar lite på gränsen till både hennes och min förmåga. Kanske framför allt min dårå. Är ju ingen stjärna i den bemärkelsen och har tydligen rätt svårt för att höja mig mer än något enstaka snäpp från flänga-runt-barbacka-på-ett-gotlandsruss-mentaliteten, som tydligen är djupt grundad i mig. Eller det känns som att precisionen och finliret ligger på den nivån. Men vi gör så gott vi kan, Bulldozern och jag. Igår märkte jag att hon tyckte det var jobbigt och stod emot, jag tryckte på och då svarade hon för en gångs skull INTE med att försöka springa ifrån det jobbiga utan skärpte sig och levererade. Inga stordåd, men ändå att jag kunde samla upp energin och använda den till något vettigt istället för att bara vara tvungen att bromsa upp, börja om, bromsa upp, börja om som är det vanliga. Gillar ju egentligen inte att rida springiga hästar, men samtidigt är Bulldozern en sån där rejäl ponny som på det stora hela gör det man begär. Hon är inte nervös och stirrig och jag har aldrig varit med att hon försökt sticka eller bocka och hon är alltid snäll och vänlig att hålla på med. Många plus för Bulldozern där, så även om den där springigheten inte är jättekul så hade det kunnat vara värre.
Känner mig hur som helst nöjd med gårdagens lektion. Lösgjord häst som kämpade på bra, fina galoppfattningar i båda varven utan att jag ens behövde anstränga mig speciellt mycket. GÖTT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar