Har läst Battle av Maja Lunde. Berättelsen handlar om Amalie, som går på ett dansgymnasium och brinner för det. Hon bor tillsammans med sin pappa i en finare del av Oslo och när hon inte dansar, vilket hon i och för sig verkar göra jämt, så lever hon och hennes vänner på det sätt som man antar att rika och bortskämda tonåringar gör, med shopping och poolpartyn och inte ett bekymmer så långt ögat kan nå, om man bortser från en sträng danslärarinna, en frånvarande moder och att hon nog inte känner så mycket som hon borde för sin perfekta pojkvän. Men så en dag går Amalies George Clooney-look-alike-pappa i konkurs, kronofogden tar huset och Amalie och hennes pappa tvingas flytta ut i en mycket o-fancy förort och leva på typ ingenting. Här blir det såklart en massa trassel och lögner för att hålla masken och fasaden intakt. Samtidigt träffar hon förorts-invandrarkillen Mikael som bara vill dansa trots att hans föräldrar vill att han ska studera, OCH DE KLICKAR SÅ IN I. Fram till det tyckte jag boken ändå var helt okej, men sen blev det som en blandning av Dirty Dancing, Strictly Ballroom och nåt avsnitt av Fame. Det var sanningar som skulle sägas, missförstånd som uppstod och skulle redas ut, allt föll på plats och slutade lyckligt och plötsligt gjorde det inte ett smack att leva på existensminimum i en sunkig miljonprogramstvårummare i Tjottahejti, och det fanns inte en motsättning någonstans och till och med superstränga danslärarinnan Birgitta tinade upp och började le på de sista sidorna. Det blev ett rejält antiklimax på någonting som ändå började lovande. Den här boken får två danslektioner av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar