Our house in the middle of the street

Nu är det dags igen, och den här gången är det BOENDET som ska spikas upp på bloggutmaningstapeten som Mirre och jag roar oss med. Jag är den bofasta typen, vilket väl måste vara helt normalt eftersom människan i runda slängar har varit det sedan yngre stenåldern eller så. Nä, men skämt åsido. Jag har nog flyttat mindre än tio gånger i mitt liv, och så fort flyttkartongerna har burits över tröskeln på det nya stället så har jag tänkt att här ska jag bo tills jag DÖR. Sen kommer livet och olika omständigheter och pekar med hela handen emellanåt, så det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Okej, håll i hatten för nu ska vi bo in oss i den här utmaningen:

1. Hur ser ditt absoluta drömboende ut?
Det är att bo på en avstyckad gård med stall/lagård och några hektar skog och lite betesmark. Huset ska vara som ett gammalt kråkslott, fast alla jobbiga renoveringar ska vara gjorda (varsamt, men framför allt av någon annan än mig). Köket ska vara enormt, det ska finnas vedspis (och vanlig) och ett gammalt kallskafferi som man kan gå in i och fönster vid diskbänken så att man kan stå och glo ut över ägorna medan man lagar mat/diskar/bakar/whatsoever. Jordkällare vill jag också ha. Och en stor härlig glasveranda. Och vind och källare och ett litet torn där jag kan sitta och tänka vackra tankar kring livet och universum och allting. Kakelugnar och kaminer ska det finnas gott om, och så ska det gärna finnas typ lönnrum och hemliga gångar och sånt där coolt också. Det ska ligga avsides, men ändå ha kommunalt vatten och avlopp och nära till busshållplats och affär och ha en fungerande snöröjning på vintern. Ja, det var ju en DRÖM, remember?

2. Tre bra saker med ditt nuvarande boende?
a. Läget! (kombinationen naturreservat på ena sidan tomtgränsen och 100 meter till Konsum/busshållplatsen).
b. Det är billigt! Vi köpte det billigt, har betat av de dyra renoveringarna som nytt tak och ny el, och har nu en boendekostnad som är nästan skrattretande låg.
c. Att vi bor på en återvändsgata och att vårt hus ligger på en skafttomt (alltså liksom bakom det hus som ligger utmed gatan), vilket i princip innebär noll trafik.

3. Tre dåliga saker med ditt nuvarande boende?
a. Det här känns verkligen FRUKTANSVÄRT BORTSKÄMT, men jag tycker vårt hus är lite för litet. 115 kvadratmeter boyta fördelat på 1½ plan är verkligen inte litet för två personer (och tre hundar förvisso), men ändå känns det alltid lite för trångt, lite för övermöblerat för att jag ska vara hundra nöjd. Beror kanske på att min man är något av en hamster, det hade kanske inte hjälpt ens om vi hade bott i Stockholms slott.
b. Den onda grannen Katla. Say no more. Sedan Tengil gick och dog har hon visserligen hållit en rätt låg profil, men det räcker att se hennes griniga och missnöjda och passivt aggressiva uppenbarelse för att man ska bli på dåligt humör.
c. Att ovan nämnda skafttomt innebär att vi har en uppfart från vägen på kanske 40-50 meter eller vad det kan vara, och att det är vi själva som måste ansvara för snöröjningen på sagda uppfart.

4. Martin Timell och Arga Snickaren ställer upp och ombesörjer ett (1) uppdrag i ditt hem. Vad pekar du med hela handen på?
Jag hade pekat och sagt: bygg ut. Tänker mig att man skulle kunna förlänga huset med en utbyggnad i vinkel och få typ dubbelt så stor boyta.

5. Den här personen skulle jag vilja ha som granne:
Jag tror Fredrik Lindström. Jag tänker att vi skulle kunna stå och hänga på varsin spade på varsin sida staketet och snacka om allt mellan himmel och jord som inte var mördarsniglar, vädret och ifall posten har kommit än (som väl är de mest frekventa samtalsämnena som vi har med grannarna, undantag Katla). Han verkar vara så allmänbildad. Och rolig. Sen är han kanske ett riktigt as, en trädgårdsfascist som på riktigt klagar på ifall man har adventsstakarna framme efter tjugondag Knut? Men i min drömvärld är vi bästisar och det händer att vi tar ett glas vin och grillar lite ibland också, sådär grannar emellan. Och sen får jag hjälpa honom med orts-ledtrådarna i På Spåret. Är rätt bra på dom om jag får säga det själv, får ofta höga poäng trots att jag knappt har rest utanför landets gränser och är helt värdelös på geografi.

6. Den här personen vill jag absolut inte ha som granne:
Grannen i Beck? Haha, nej men jag skulle ha rätt svårt om typ Farmen-Qristina eller Baren-Meral eller Robinson-Robban eller nån sån där jobbig och självupptagen fan flyttade in i huset mittemot. Brrr.

7. Din favoritplats i hemmet?
Framför kaminen! Alltså jag är så kär i fenomenet "kamin" att det nästan är löjligt. Älskar att elda, hålla på med ved och sitta där och gona mig i värmen.

8. Den här platsen i hemmet gillar jag minst:
Källaren. Vilket tyvärr till 95 % beror på min mans ovan nämnda hamstergener i kombination med en väldigt hög toleranströskel för stök och smuts. Och nej, det är inte bara att sätta ner foten och peka med hela handen och bestämma att det inte ska vara så. TYVÄRR. Mvh diktator-wannaben.

9. Du måste flytta in och bo hos en känd person under ett år - vem väljer du?
Jamen KUNGEN! Tänk att få bo i ett slott (förutsatt att någon annan städar)? Tänker också att Kungen nog är borta rätt mycket på statsbesök och sånt, så vi hade nog inte gått varandra på nerverna direkt.

10. Om du måste välja en månads boende - Isoleringscell i fängelse eller ett kaotiskt kollektiv utan dörrar?
Jag skulle verkligen vilja gilla det kaotiska, att folk kommer och går lite hur som helst, att mitt hem alltid är öppet för alla, att det alltid står en gryta på spisen och kokar och att jag och mina vänner har stora charmiga improviserade middagar och vinkvällar att folk kan dyka upp oanmälda och det finns alltid en soffa eller en säng att övernatta i. Tyvärr gillar jag inte det speciellt mycket. Får typ ångest och kaninpuls bara av tanken på att inte kunna få vara ifred när jag vill (=typ jämt, och eftersom jag nu har gnölat över min mans bristande ordning/städning så kan jag tillägga att på hans pluskonto så finns att han hundraprocentigt respekterar mitt behov av space och egentid). Så jag hade såklart valt isoleringscellen framför ett kollektiv som skulle driva mig till vansinnets rand inom 48 timmar om jag känner mig själv rätt. Tar såklart för givet att det är ett svenskt fängelse och att man får fri tillgång till böcker och filmer och sånt där. Plus att det inte skulle stå någonting om det i brottsregistret sen. Ibland funderar vi på det i fikarummet på jobbet, hur gör folk som har ett jobb men som av någon anledning blir dömda till fängelse? Går in till chefen och begär tjänstledigt? FY FARAO VAD PINSAMT.